Gruvans geografiska placering och en tidigare gestaltning av planerna för Norra Kärr.
Ett nytt avsnitt i följetongen kring en eventuell gruva i Norra Kärr mellan Gränna och Ödeshög har startat. Just nu är ett samråd på gång från bolaget Greenna Mineral, som ägs av kanadensiska Leading Edge. En av de kommuner som skickar in synpunkter inför samrådet är Motala.
Det har gått mindre än två år sedan gruvfrågan var högaktuell förra gången, med en intensiv debatt både i politiken och bland allmänheten. Inte minst i Motala och Vadstena. Gruvan berör många, både utifrån de positiva aspekterna med värdefulla metaller som kan utvinnas och utifrån de stora miljökonsekvenser som den kan medföra.
Inför en ny ansökan om det krångliga begreppet bearbetningskoncession, med tillhörande miljökonsekvensbeskrivning, ska ett samråd ske. Dit ska synpunkter från olika berörda parter samlas in. Samrådet är en viktig fas, eftersom centrala faktorer redan i ett tidigt skede behöver fångas upp för att senare undersökas ordentligt.
Här kommer kommunerna in i bilden. Det är en självklarhet för Motala och Vadstena att involvera sig i en fråga som en gruva i Norra Kärr, eftersom det potentiellt påverkar vårt viktigaste livsmedel, dricksvattnet. Att de lämnar in synpunkter inför samrådet är därför välkommet och klokt.
I och med att området där gruvan är tänkt att anläggas ligger högt beläget med lutning ner mot Vättern är det logiskt att utgångspunkten är att vatten från gruvområdet tar vägen västerut, ner mot sjöns strand. Geografin talar sitt tydliga språk.
I förslaget från gruvbolaget är dock detta det enda alternativet som presenteras när det gäller vattnets väg bort från området. Med tanke på Vätterns stora betydelse som vattentäkt för hundratusentals människor – potentiellt miljontals – är det verkligen på sin plats att även andra alternativ utreds.
Vad händer om det värsta sker och en rejäl olycka inträffar? Hur hanteras ett hundra- eller tusenårsregn i det aktuella området? Det måste tas höjd för sådana extrema händelser. Som tidigare konstaterat, ”det handlar inte om om det ska ske en olycka, utan när”.
Nu är förvisso det nya förslaget för gruvan i fråga mindre än det har varit tidigare. Den kemiska behandlingen av det brutna materialet planeras exempelvis att ske på annan plats, vilket minskar risken för allvarliga konsekvenser utifrån just den hanteringen.
Likväl finns det all anledning att hålla stenhård koll på frågan om vattenhantering och analys av vad som händer vid kriser av olika slag. Därför är det bra att kommunerna är aktiva och är tydliga i sin kommunikation. Vätterns vattenkvalitet är en ödesfråga inför framtiden.