Motala har under de senaste veckorna fått betydligt fler uttalade vänner, men de olika grupperingarna är inte vänner med varandra.
Fenomenet med den nybildade föreningen ”Varamons vänner” som aktivt vill motverka en etablering av Lalandia i Motala har fått välförtjänt uppärksamhet under den senaste veckan. Samtidigt har kritiken mot engagemanget haglat från flera håll. Bakåtsträvare, tråkmånsar och andra negativa epitet har klistrats på föreningens aktiva. I viss mån är responsen förståelig, då föreningens kritik mot etableringen haltar på flera områden och motförslagens kvalitet är minst sagt svajig.
Med detta sagt ska det konstateras att Varamons vänner med ett 80-tal medlemmar i dagsläget är ett gott exempel som fler borde ta lärdom av. I stället för att knyta näven i fickan, gnälla i det fördolda och skriva arga kommentarer på nätet – vilket är alldeles för vanligt – valde personerna bakom engagemanget att strukturera sig, att bilda en förening och att aktivt driva opinion. Det är en del av våra demokratiska rättigheter att agera på detta sätt, vilket är berömvärt.
Det finns konkreta möjligheter för föreningen att sätta käppar i hjulet för etableringen. Att överklaga olika beslut är även det en demokratisk rättighet, oavsett vad man tycker i sakfrågan. Det är mycket bra att det finns möjligheter att överpröva och begära granskning av kommunala beslut. Hur skulle det annars se ut? Även bra idéer kan utföras på olämpliga sätt och medföra oönskade konsekvenser. Det krävs att någon ställer de obekväma frågorna för att slutresultatet ska bli bra.
Det finns fler initiativ som förtjänar beröm. I onsdags kväll startades nämligen en ny grupp på Facebook med namnet ”Lalandias vänner Motala”. På mindre än ett dygn hade gruppen samlat över 400 medlemmar, vilket alltså är mångdubbelt i jämförelse med Varamons vänner. Även om tröskeln att gå med i en grupp i sociala medier är låg säger det en hel del om frågans betydelse.
Den Lalandia-positiva gruppens uttalade målsättning är att företaget ska etablera sig i enlighet med de planer som kommunen och företaget i fråga har tagit fram, samt att den kommunala simhallen placeras i anslutning till anläggningen.
Att människor på det här sättet engagerar sig för en kapitalistisk, utländsk företagsjätte måste sägas vara unikt. Inte minst när det gäller Motala. Att så pass många människor som berörs i grunden är positiva till projektet är spännande att notera. Det lär åtminstone delvis bero på den relativt öppna och transparenta process som Lalandia verkar förespråka.
Som tidigare konstaterat försöker danskarna förutse vilken kritik som ska komma och ge svar på tal redan innan frågorna ställs. Det är många som kan lära sig en hel del av denna typ av proaktivitet, både inom näringslivet och inom politiken. Ofta läggs fokus på möjligheter och konstruktiv argumentation, men det är minst lika viktigt att kunna hantera kritik.
På det sättet kan man få fler positiva reaktioner redan i ett tidigt skede. Bland annat tack vare denna arbetsmetod är Motala över lag positivt kring Lalandias etablering. Det är bra.