Att få flyga som fågeln och sväva högt upp bland molnen är en fantastisk upplevelse som människan tack vare stora tekniska landvinningar har lyckats nå. I Motala verkar dock den himmelska färden vara på väg att kraschlanda, om inte kommunen kliver in som en räddande ängel med en fallskärm i högsta hugg.
I höstas firade Motala flygklubb 50 år. Det är en mycket respektabel ålder för en klubb av det aktuella slaget, inte minst med tanke på att det är blott 115 år sedan bröderna Orville och Wilbur Wright genomförde mänsklighetens allra första kontrollerade flygning med ett motorflygplan. Flygfärden sträckte sig över ett 40-tal meter och varade i tolv sekunder. Underbart var kort.
Det är svårt att föreställa sig den glädje som Orville kände när han for genom luften och därefter lyckades landa helskinnad. I dag kan många, många fler få uppleva åtminstone en gnutta av den euforin genom att få flyga, antingen att som passagerare få följa med eller att som pilot få styra. Det är lätt att förstå fascinationen och intresset.
Dessvärre finns det problem med flyget. Det mest uppenbara är den miljöförstöring som är en följd av verksamheten. I jämförelse med den reguljära trafiken är hobbyflyget en mycket liten bov, men problematiken finns ändå där. Den nationella debatt som just nu pågår kring införandet av en flygskatt och/eller andra motåtgärder utifrån flygets negativa effekter har illustrerar mycket väl frågans aktualitet. Lägg därtill andra problem som buller.
Speedwayklubben Piraterna har fått miljontals kronor i stöd, bandyns IFK Motala föräras med en hall och det planeras för en ny simhall. Det är som tidigare konstaterat stora summor som läggs på dessa ickekommunala verksamheter. Därför är det inte underligt att även Motala flygklubb nu har vänt sig till kommunen när den ekonomiska nerförsbacken blivit för brant.
Det som nu begärs är 300 000 kronor, vilket även det får anses vara en stor summa utifrån det relativa fåtalet personer som berörs. Det finns exempelvis ingen nämnvärd breddverksamhet att slå vakt om. Att det blir dyrt med flygverksamhet är inte underligt utifrån den utrustning som används. Tvärtom.
Orelaterat summans storlek medför ordvalet ”begär” frågetecken. Med vilken grund kan flygklubben ”begära” något av kommunen? Varför skulle kommunen, som själv står inför tuffa ekonomiska utmaningar, gå in och stötta en som det förefaller i det närmaste konkursmässig förening? Verksamheten kan exempelvis inte anses utgöra något skyltfönster för Motala, eller på annat sätt bidra i det större sammanhanget. Kommunen ska inte finansiera flygplan eller tillbehör till dem, men det går samtidigt inte att klandra flygklubben för att de försöker. De agerar logiskt.
De stora och delvis tveksamma ekonomiska bidragen till olika fristående aktörer inom fritidsområdet har placerat Motala på ett sluttande plan på väg mot ännu större konstigheter. Likabehandlingsprincipen innebär numera ett problem, eftersom allt fler pockar på uppmärksamhet och ber eller begär ekonomiska medel för olika ändamål. När ska det ta slut? (Liberala nyhetsbyrån)