Det har hänt mycket med trafikbilden i och omkring Motala under de senaste åren. Det nya dubbelspåret söderut och pendeltågets ankomst har betytt mycket för arbetsmarknadens vidgande. Samtidigt har den nya riksväg 50 med Motalabron som det fysiskt största tillskottet ändrat trafikbeteendet för fordon på vägarna. Vissa andra saker ändras däremot inte, nämligen att det alltid är bättre att tänka efter före.
De två stora delarna ovan får anses vara lyckosamma förändringar även om ockret, i form av orimliga förseningsavgifter för missade broavgifter, borde ändras omgående. När det gäller genomfartstrafiken i Motala och den trafik som vill ta sig till och från centrum finns det också fortfarande en hel del att önska och arbete pågår på olika sätt. Ett av arbetena som är i full gång rör utformningen av Drottningplan, där det finns flera olika delar att uppröras över.
Det är i dag lag på att offentliga miljöer ska vara tillgängliga, vilket innebär att även personer med funktionsnedsättning i form av rörelse- eller synförmåga på ett rimligt sätt ska kunna navigera och ta sig fram. En sökning efter tillgänglighet på Motala kommuns hemsida redovisar principer för hur biblioteket och uteserveringar är eller ska vara tillgängliga, därtill har MVT under fjolåret berättat om att kommunens olika naturområden ska bli mer tillgängliga.
Däremot verkar tillgänglighetsaspekten ha fallerat helt i fallet Drottningplan, där anpassning har fått utföras i efterhand. Grävning har gjorts om, arbete har gått förlorat, bygget har försenats och skattepengar har slösats. Att arbete dessutom verkar ha utförts mot löpande räkning i stället för fasta kostnader i avtal är i sammanhanget obegripligt.
”Tittar man på hela projektet fattas det tio miljoner kronor” kommenterade Agneta Niklasson (MP) som är ordförande i tekniska nämnden. Det högst troliga är att denna extrakostnad får tas från kommunens pott för oförutsedda utgifter, som skulle kunna användas till betydligt mer konstruktiva saker. Hur kan det vara möjligt att det går till på detta sätt?
Det är oförsvarligt att hantera medborgarnas resurser på det här sättet. Den uppenbara bristen på ekonomisk detaljplanering av projektet och frånvaron av tillgänglighetsaspekten i ett kommunalt projekt är direkt upprörande och måste få konkreta konsekvenser. ”Vi vet inte riktigt varför” är inte ett godtagbart svar från ansvarig politiker.
Dumhet har en tendens att göra ont och i detta fall svider det i den kommunala plånboken. Att tänka efter före i form av ett relevant planeringsarbete, bland annat avseende tillgänglighet, och ekonomiska kalkyler är ett måste. En rejäl uppstramning av rutiner och arbetsmetoder är helt uppenbart ett högaktuellt ämne i den berörda nämnden.