Nya tider stundar i Motala kommun. När nu Alliansen bestående av Centerpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna och Moderaterna framöver är det största politiska blocket med 26 mandat av kommunfullmäktiges totalt 57 väljer kvartetten att ta chansen att styra kommunen. I och med att de inte har majoritet är det dock ett bräckligt styre, som riskerar att drabbas av tunga nederlag. Kommer de att klara av den på förhand svåra uppgiften att lotsa sig förbi det minerade slagfältet?
I analysen efter ett val har de olika partierna många frågor framför sig. En av de allra viktigaste sakerna att klargöra redan innan de olika alternativen till strategier och ageranden begrundas är varför det politiska engagemanget finns i just den skara människor som utgör partiet. Finns grunden i att vilja uppnå det bästa för kommunen? Det bästa för partiet? Det bästa för individerna?
I ärlighetens namn kommer svaret att variera mellan olika partier och personer, dessutom kan det variera över tid. Hur man agerar kommer dessutom att bero på om målsättningen har fokus på kort eller lång sikt. Är det en eller ett fåtal mandatperioder som är viktigast, eller är det den långsikta utvecklingen för kommunen, partiet eller individen? En ingrediens är att välja opposition, där det är lättare att synas, eller att välja majoritet, där det kan vara betydligt svårare att nå ut med slogans, slagord och budskap. Detta är frågor som partierna måste förhålla sig till.
Att styra i minoritet är en etablerad del av det svenska politiska systemet, men oavsett det kommer Alliansen att få det svårt. Socialdemokraterna sökte, åtminstone enligt deras egen utsaga, ett större samarbete över blockgränserna för att skapa en stabil majoritet. Så blev inte fallet och det finns ingenting som talar för att de kommer att underlätta för Alliansen att styra. Även om Vänsterpartiet har skickat ut en trevare till Alliansen om samverkan är det en långsökt tanke att det skulle bli verkstad av den lösningen.
Inte heller Sverigedemokraterna har någonting att vinna på att låta Alliansen styra ifred, utan att ges någon form av inflytande. Partiet kommer av allt att döma ges möjlighet att sätta ordentliga käppar i Allianshjulet, exempelvis genom att rösta på budgetar eller andra förslag från de rödgröna partierna i Solidariskt Motala.
Enligt de signaler som ges från Alliansen verkar det som att de kommer att förlita sig på sin egen styrka, i kombination med ett förändrat förhållningssätt. Förändringen handlar om att skapa ett mer informativt samtalsklimat mellan samtliga partier, särskilt i långsiktiga och strategiskt viktiga frågor. Med förhoppningen om att ett öppet förhållningssätt ska skapa nya möjligheter att få stöd i olika frågor kommer de fyra borgerliga partierna att regera Motala kommun i minoritet.
Resonemanget är intressant och det är önskvärt att den djärva strategin fungerar, men det är lätt att förhålla sig skeptisk till upplägget. Det finns en uppenbar risk för snabba bakslag, men samtidigt har politiker förvånat oss tidigare. Motala skulle må bra av att Alliansens plan går i lås, men frågan är om det inte utifrån det knepiga parlamentariska läget är lite väl mycket begärt av partierna i opposition.