”Över hela landet råder kollektiv noja” sjöng den på sin tid trendsättande gruppen Just D om hur julhetsen drabbade svenska folket. Hetsen råder fortfarande år 2017, trots att julruschen tack och lov inte har kommit igång i oktober månad. Nu är det i stället bygga, bygga och bygga som gäller, med skenande kostnader som följd.
Motala kommun har aldrig haft fler invånare än i dag och fortsätter att växa. Storsatsningen på Lalandia kommer, om den blir av, att bli en historisk milstolpe för hela närområdet. Bostäder byggs på första parkett i hamnen, skolor renoveras och byggs om, förskolor byggs (om inte interna politiska konflikter sätter fler käppar i hjulen), kvarteret Linden förses med bostäder och affär, en ny simhall måste ersätta den som förfaller och en ny aktivitetshall för bandy planeras av vissa.
Det byggs och det byggs och det byggs, primärt i den stora tätorten där det plöjs ner enorma summor i investeringar. Kommunens övriga delar är däremot inte intressanta att utveckla och investera i, enligt den styrande politiska koalitonen i Solidariskt Motala. Fråga Godegård. Fråga Fågelsta.
Vadstena kommun är i en lite annorlunda sits än den stora grannen i norr, men kämpar med näbbar och klor för sin framtida överlevnad. Siktet är inställt på 10 000 invånare.
Det byggs förskola, mellanstadieskola, skolkök, idrottshall, flerbostadshus i bland annat Asylenparken, samt mängder av andra bostäder. Vem vet när det dyker upp ännu fler idéer kring byggnationer, exempelvis boenden för den växande äldre delen av befolkningen.
Trenden med vissa politikers förkärlek för att bygga monument över sin gärning är i det närmaste borta. Vi ser en annan situation i dag, de nya potentiella monumenten poppar upp som lysande svampar i den regnvåta höstskogen. De går knappt att räkna längre, än mindre sammankoppla med ledande politiker.
Vi ser en hets i vår region och i den södra delen av landet. Alla vill samtidigt öka sitt invånarantal och öka skattebasen. Det är en omöjlig ekvation som börjar likna lönekarusellen inom skolans värld, där kommunerna bjuder över varandra i jakten på utbildade pedagoger. Många av kommunerna har antingen fått inse att slaget är förlorat, eller förstått att det finns andra värden än rena löner som lockar. Kanske är det en hint om utvecklingen i byggandets värld.
En liten trend kan skönjas i Motala, där det till viss del börjar bromsas. Allians för Motala säger nej till en aktivitetshall och åtminstone delar av partierna knorrar kring andra byggnationer. Det är ett sundhetstecken, för även om ingen vill sitta med Svarte Petter och hamna efter i utvecklingen, så kan ”gasen i botten” leda till ett brutalt stopp i form av en krasch.
Vadstena har inte råd med en stor motgång i den tänkta utvecklingen. Det är inte heller så att Motalas ekonomi sprudlar av välmående och tål tuffa smällar, exempelvis att Lalandia-projektet inte blir av eller att arbetslösheten lägger sig på en hög nivå. Eftertänksamhet är på sin plats. Det måste byggas – men allt måste inte byggas just nu.