Övergången från de klassiska soptunnorna för enskilda hushåll till fler och mer avancerade tunnor med olika kärl för olika typer av avfall och återvinning i Motala och Vadstena har efter införandet beskrivits som en stor succé. Det är till stora delar sant, men det hindrar inte att det samtidigt finns utrymme för förbättringar.
Den svenska lagstiftningen kring producentansvar för förpackningar medför en skyldighet för konsumenterna att bidra genom att källsortera och lämna tillbaka förpackningar. Vissa delar av MVT:s område har dock ännu inte fått de nya kärlen levererade till sig, framför allt är det landsbygden som ännu inte omfattas. Det återstår ytterligare några år innan systemet är fullt utbyggt.
”Succé för fyrfack” basunerade Motala kommun under förra veckan ut i sina digitala kommunikationskanaler. Ord med positiv innebörd var frekvent förekommande och det var i det närmaste en eufori som utstrålades. Det är logiskt att kommunikationen genomfördes på detta sätt, eftersom det är kommunens egen vinkling som presenteras. Marknadsföring och varumärkesbyggande är viktiga ingredienser, även för offentliga verksamheter. Mottagaren bör dock vara vaksam på att det är en subjektiv beskrivning som framförs.
Kommunens kommunikatörer har som komplement till detta både förmåga och tid att kunna finnas på plats för att svara på de följdfrågor som dyker upp från medborgarna i de digitala kommentarsfälten. Det är mycket positivt att konkret svara upp på detta sätt, inte bara ur marknadsföringsaspekt. Det motverkar nämligen problem och sprider information på ett bredare sätt än en kommunikation med enskilda individer via exempelvis e-post eller telefon gör.
Därtill finns den i teorin goda idén med Motalas mobila applikation ”Vatten & Avfall”, där hushållen via information och notiser med ”pling” kan få hjälp att hålla koll på när de olika tunnorna kommer att tömmas. Att döma av kommentarerna till kommunen verkar dock informationen inte vara hundraprocentig, vilket är ett tydligt förbättringsområde. Det kan vara svårt att reparera ett skadat förtroende för en så pass potentiellt stark informationskanal som en app, vilket gör att prioriteten bör vara relativt hög för åtgärder.
Det stora återstående problemet i praktiken är att det finns hushåll av olika karaktär, vilket gör att de har varierande behov av storlekar på de fyra facken. De som fortfarande prenumererar på en papperstidning och därtill fortfarande tar emot stora reklambuntar via snigelpost har ett stort behov av pappersinsamling, medan mer digitaliserade hushåll i det närmaste inte producerar något pappersavfall över huvud taget.
Kommunens svar på detta är att utformningen av kärlen och storlekarna på dem kommer att utvärderas framöver, tillsammans med ett insiktsfullt tillägg om just att hushållens behov ser olika ut. Det är en klok utgångspunkt som förhoppningsvis kan landa i några olika alternativ för storlekar, vilket gör att systemet åtminstone blir bättre anpassat än fallet är i dag.