Det här med högtider är sannerligen knepigt, inte minst när de på ett eller annat sätt har en religiös anknytning. Många gånger är det svårt att dra en gräns kring vad som kan anses vara en kristen högtid och vad som kan anses vara en svensk tradition.
På pappret är Sverige ett sekulärt samhälle där staten är skild från kyrkan, men samtidigt är det långt ifrån alltid att så är fallet. Ett exempel är begravningsavgiften, som betalas av alla som är folkbokförda i landet och har en beskattningsbar inkomst. Denna avgift forslas vidare till Svenska kyrkan, som har uppgiften att tillse att en begravningsplats finns. Oavsett vilken religion människor tillhör, om de nu gör det.
Är julen en religiös högtid eller en tradition? Midsommar? Hur är det egentligen med lucia, som är en blandning av figurer från förkristen och kristen tro, med ett namn som kopplas till ett katolskt helgon? Det är frågor som är värda att ställa sig i sammanhanget, men det är långt ifrån de enda.
Det som uppfattades som ett inställt luciafirande på Kärrbackens förskola i Motala väckte nämligen starka känslor hos många, men inriktningen på engagemanget varierade. Diskussionen växte snabbt från att vara en lokal angelägenhet till ett riksintresse, där människor från Skåne till Norrbotten hade åsikter som gick isär.
Vem är egentligen luciafirandet till för? Vissa vuxna minns med ljus och glädje sina firanden som barn och vill att deras egna avkommor ska få chansen att uppleva detsamma. Andra vuxna upplever i dag sin egen och barnens ångest över att klä ut sig eller att förekomma i en sorts offentlighet. Vem ska ha tolkningsföreträde?
Meningarna går delvis isär om vad som har sagts på möten mellan förskolans personal och vårdnadshavare. Kommunikationen från förskolechefen har från ett utifrånperspektiv inte varit klockren, varken internt eller externt. En underlig koppling mellan genusperspektiv på ”att gå på rad i ett luciatåg” och hänvisningen till läroplanen är ett par saker som förvirrar.
Frågan om familjernas ekonomi är däremot i högsta grad relevant som en faktor i beslut kring vilka aktiviteter som förskolor och skolor ska ägna sig åt. Här finns skollagen som utgångspunkt när det gäller avgifter, som endast får förekomma i mycket måttlig omfattning. Barn ska i utbildningsvärlden inte bli lidande av en sviktande ekonomisk situation i hemmet och motsvarande princip bör logiskt sett även gälla förskolan. Här har förskolechefen rätt utgångspunkt.
Därmed är det inte sagt att luciafirande behöver rationaliseras bort helt. Sänk i stället de externa kraven och fokusera på det som är viktigt. Samvaron och gemenskapen. Den positiva stämning och den sammanhållning som ett väl genomfört luciafirande kan ge går alldeles utmärkt att uppnå genom lite glitter i håret eller en begagnad tomteluva, under en lugn stund på förskolan när alla barn är välkomna. Även utan familjen närvarande.
Föräldrar och vuxna kan behöva stå tillbaka för att det ska kunna bli verklighet, beroende på situationen i respektive barngrupp och utifrån respektive barns behov. Det finns inget universellt svar på hur det ska skötas, utan det måste anpassas. Det verkar Motala kommun ha insett och det är att ha ett barnperspektiv på riktigt.