Debatten om vinster i välfärden rasar på i all sin snedvridenhet, både på riksplanet och lokalt. Svepande formuleringar, generaliseringar, ledande frågor i opinionsundersökningar och en starkt polariserad debatt nedgrävda med skyttegravar gynnar inte någon. Tvärtom sätter det käppar i hjulet för en konkret förstärkning som kommunerna behöver för att klara av sitt uppdrag.
Att Motala kommun inte kan erbjuda behövande årsrika personer ett äldreboende inom den egna kommunen är en klar brist. Det har bland annat har lösts genom att hyra platser i grannkommuner och någon lösning finns inte i sikte inom rimlig tid. Allt fler personer vill dessutom flytta till ett trygghetsboende, som i princip är en vanlig hyreslägenhet kompletterad med gemenskapsutrymmen. Detta ger både trygghet och social samvaro i vardagen, något som kan vara helt centralt för livskvaliteten på äldre dagar.
Från år 2020 kommer framför allt spannet med människor från 80 år och uppåt att öka kraftigt, vi kan förvänta oss dubbelt så många på bara något decennium. Även om allt fler äldre blir allt friskare växer även den grupp som har större behov av vård och omsorg. Därför måste det redan nu rustas för de större behoven.
Med tanke på de långa ledtider som gäller för projekt av karaktären äldreboende gäller det att ha framförhållning. Lägg därtill den politiska världens tröga processer kring budgetar, detaljplaner, beslut, remisser, samråd, överklaganden och allt runt omkring så tar det ännu längre tid.
Simhallar och vattenland har sin relevans i framtidens Motala, men det finns gränser för hur mycket byggande en kommun klarar av att hantera samtidigt. Byggbranschen är överhettad, vilket innebär att priserna stiger och att det blir allt svårare att få tag på personal inom projektering och genomförande. Kommuner har dessutom stora svårigheter att inse att man bör återanvända tidigare ritningar som har visat sig fungera väl, utan uppfinner hjulet gång på gång.
Med detta som bakgrund dyker de privata alternativen upp som relevanta komplement. De större utförarna har ett stort antal byggnationer bakom sig och har dragit nytta av erfarenheter därifrån. Det finns färdiga lösningar som lätt kan modifieras utifrån förutsättningarna. Byggnaderna är också anpassade för att kunna använda rationella arbetssätt och för att uppfylla alla de krav som myndigheterna ställer på verksamheten.
Den nuvarande hetsjakten på privata aktörer, med ”vinster i välfärden” som utgångspunkt, eliminerar eller begränsar den totala förmågan att förse äldre med relevanta bostäder. Det är inte acceptabelt att en del av lösningen på detta sätt begränsas utan att något reellt alternativ finns.
Vem bryr sig om de årsrika? I nuet och i vardagen finns det mängder av människor i verksamheterna som gör just det och presterar ett jättejobb i det tysta, men det räcker inte. Det krävs en tydlig strategi med muskler i form av ekonomi och politisk styrka bakom sig. Någon sådan är svår att se i dagens Motala.