Christian ”Boris” Sjöström Verbanac är Motalasonen som varit borta från stan i 15 år, men nu återvänt. Han är en familjefar, med fru och två barn, och har konstant flera järn i den berömda elden. Om Boris själv får välja blir han gärna kvar i Motala resten av livet.
– Jag är ju en riktig Motalapatriot, om man kan säga så, förklarar han.
Vätternfestivalen har nu, mycket tack vare Boris, återuppväckts från de döda efter flera års frånvaro.
Boris berättar om festivalen som han minns den från tiden innan han lämnade Motala.
– Den gjorde mycket för staden. De hade ju stora artister som The Sounds, säger han.
Med Boris tillbaka i stan dröjer det inte länge innan det börjar hända grejer i festivalbranschen i Motala.
– Jag har gått i tankarna: ”jag kan ju inte sitta helt sysslolös”. Jag måste arrangera här i stan också, inte bara på andra håll. Det slutade med att vi gör festivalen igen, berättar Boris.
Boris har under hela sitt liv på olika sätt engagerat sig i musik. Han har spelat i olika band men också arrangerat spelningar och festivaler.
Motala har redan en festival under sommaren, Stadsfestivalen, men det är inte något som nödvändigtvis måste konkurrera med Vätternfestivalen, menar Boris och tror på stöd från Motalaborna och många fler från hela landet.
– Jag hoppas verkligen Motala ställer upp på oss. Det är första året vi gör det här. Går vi plus minus noll, så kommer vi köra nästa år också, lovar han.
Men, förklarar Boris, det är ingen billig grej att ordna den här typen av festival. Allt kostar, artisterna som blivit bokade är inte heller billiga. Samtidigt har de försökt göra ekvationen så förmånlig som möjligt för de som faktiskt besöker festivalen.
– Det entrépriset vi fått fram med vår line up under en och samma kväll, gör oss till en av de billigaste festivalerna. Priset ligger ungefär på vad man får betala för en konsert med bara en akt, förklarar han.
Boris driver Vätternfestivalen genom sitt bokningsbolag och tillsammans med en samarbetspartner från Stockholm. Han fungerar, bland mycket annat, som bokare men också som någon form av chef. Han är trots det blygsam vad gäller att framhäva sin egen betydelse i sammanhanget.
– Jag är nöjd om man bara kallar mig Boris, det behövs inga titlar. Alla som hjälper till på lördag är generaler.