År 2010 hamnade Motala/Varamom verkligen på världskartan när en familj kände sig störd av ljuden från tennisbanorna vid Solsättersgatan. Resultatet blev att det sattes upp en mur som skulle skärma av störningsmomenten. Obs! Det var inget aprilskämt. Min stillsamma fundering är ganska självklar: Hur hög ska muren bli för att vi som kommer att störas av och fara illa av Lalandias framfart ska slippa att se och höra eländet och vilken sträckning i miljön ska den muren ha?
Det finns belägg för att både människorna och djuren mår sämre och sämre ju mindre kontakt hon har möjlighet att få med den naturliga miljön.
Undantaget i detta fallet är råttorna som lätt får en snitslad bana från centrala Motala via McDonalds och vidare in i Lalandialand. Där blir det ”råttfest” dygnet runt eftersom vi människor bevisligen är övertygade om att det är ”någon annan” som ska ta hand om soporna som vi lämnar omkring oss.
Bevis och belägg finns också för att till exempel den ”biologiska klockan” hamnar i panik och oreda hos fladdermöss, insekter, fåglar och så vidare eftersom den naturliga dag/nattrytmen försvunnit i och med tätorternas utomhusbelysningar och ljudkulisser dygnet runt.
Att populationen av bin som är så viktig för produktionen av föda för oss varelser på jorden minskar har väl att göra med att de intelligenta bina ännu inte lärt sig hämta näring ur betong, asfalt och plast. I storstadsområdena runt om i världen har man lyckats med välfärdssymtomet ”trafikinfarkt”.
Det tycks vara något att eftersträva i lilla Motala enligt dem som bestämmer. Till exempel om man vid rusningstrafik parkerar bilen utanför någon av butikerna (längs genomfarten) och öppnar bildörren blir det stopp i trafiken Borgmästartorget–Skolgatan–Kyrkogatan. Samma sak inträffar när fotgängare passerar över övergångsstället vid PK-torget. Hur ska folket i kommunhuset med eller utan inhyrda, dyra konsulter (att skylla på när allt gått fel) lösa det problemet, som väl inte blir mindre om Lalandia klamrar sig fast i västra stadsdelen. Mer asfalt, flera cirkulationsplatser och ännu mera galenskaper?
För övrigt anser jag att jag har rätt att få veta vilket juridisktlagrum Camilla Egberth och co stöder sig på, för att använda en del av medborgarnas inbetalda skattemedel till att betala advokater som ska nagelfara juridiken i akt och mening att hitta stöd för det riktiga i att till exempel upphäva strandskyddet, bortse från att Vättern är ett Natura 2000-område och så vidare. Obs! Juridiken är ingen exakt vetenskap. Juridiken är en tolkningsfråga och handlar inte om vem som har rätt utan vem som får rätt.
Margareta Berglund Georgsson
Varamons vänner