Det är med stor förskräckelse som jag, och många av mina kära kollegor, läser att Motala kommun skall spara in 38 miljoner under innevarande år och att av dessa skall 9,8 miljoner tas från bildningsförvaltningen.
Motala var tidigare en stor, stolt och innovativ industristad, men dessa glansdagar är sedan länge passerade. Teknik, infrastruktur, globalisering och AI är bara några av flera faktorer som påverkar vår värld, vårt land och vår stad. Hur skall vi klara av att hävda oss? Hur skall vi, på nytt, sätta Motala på kartan? Medan några få säger ”Lalandia”, säger jag ”utbildning”.
Motala är en idyllisk förort; här finns en vacker strand, en lika vacker hamn, fina promenadsträckor, grönska, lekplatser, skog, natur et cetera. Allt detta är vad som lockar barnfamiljer. Kan detta kombineras med en erkänd bra skola, kommer allt fler att söka sig hit. Familjer med karriärsdrivna föräldrar, som kanske har en hög befattning på ett storbolag, kan då komma att välja Motala som bostadsort och sedan ta pendeln till Linköping eller Norrköping. Detta kommer de att se som en ”lätt” uppoffring, så länge de får bo och visats på en vacker, lugn och trygg plats, där deras barn kan växa och få en utbildning – en utbildning som lägger grunden för deras liv.
Sverige skriker efter lärare. Såväl Lärarnas riksförbund som Lärarförbundet redogör för siffror som säger att det inom mindre än 10 år kommer saknas 65 000 lärare – hur skall Motala kommun bemöta detta? Vilka signaler skickar kommunen med att spara in på över nio miljoner från bildningsnämnden och vad kommer det att sparas in på? Mindre läromedel? Sämre råvaror till skollunchen? Färre lärare och med det större klasser? Mindre underhåll av lektionssalar?
Borde inte kommunen istället se hur värdefull skolan och dess lärare är och dess vikt för stadens, men framför allt människornas, framtid? Genom att satsa mer pengar på skolan, men även på lärarna, vilka är de som står för kvalitén, kan Motala sätta sig själv på kartan och locka till sig fler invånare – invånare som kommer att konsumera, betala skatt och bidraga till en positiv, lokal konjunktur.
”Som man sår, får man skörda”, säger ordspråket och detta är en sanning utan modifikation. Motala har fina skolor, kompetent och energisk personal samt underbara elever. Kan kommunen välja att satsa på dessa och på att göra det bra ännu bättre, kommer det, allt annat lika, att leda till en välmående, välfungerande och uppskattad stad. Min fråga till kommunen är, för att parafrasera Voltaires Candide; varför odlar ni inte vår gemensamma trädgård?
Bekymrad lärare med kollegor