Nu har skolan börjat igen och många föräldrar oroar sig för hur barnen ska ta sig till skolan eller busshållplatsen i vinter, så även jag. Sedan Östgötatrafiken lade ner många busslinjer på landsbygden och inte startat nya där det behövs finns inga andra alternativ än att gå eller cykla till skolan om inte föräldrarna kan skjutsa.
Nu gnäller curlingföräldrarna igen, tänker du, det är väl bra att barnen rör på sig. Javisst, men att gå 3–4 kilometer i snömodd i mörker på vägar med höga snövallar fram till busshållplatsen känns inte trafiksäkert. Kommunen erbjuder buss för gymnasieelever med över 4 kilometer till busshållplats om man har mer än 6 kilometer till skolan. Om man har 5,9 kilometer så tycker skolan att man kan gå hela vägen.
Politikerna i kommunen borde sätta sig ner och titta på kartan över hela Motala kommun och fundera på var man vill att barnfamiljer ska bo, förhoppningsvis blir svaret hela kommunen. Där det inte finns kollektivtrafik ritar man sedan ut skolbusslinjer med täta hållplatser, dessa busslinjer ska vara bas för planeringen och bara ändras minimalt år från år (det är ju onödigt att åka en slinga om det inte finns någon som ska på).
Alla barn ska få åka med oavsett om man går på en kommunal skola, friskola eller gymnasium. Om kommunen inte har råd att låta de som inte kommer upp till avståndsreglerna att få åka utan kostnad så får de väl ta ut en kostnad, det viktigaste är ju att det över huvud taget finns någon transport.
Detta ger en långsiktighet som gör att människor vågar satsa på att bosätta sig på landsbygden, denna långsiktighet skulle också minska arbetet med planering av skolbussar och hanterandet av överklaganden från oroliga föräldrar. Visst blir det en kostnad, men det kan också locka fler skattebetalare till kommunen. Den största vinsten blir det för barnen och ungdomarna, om bättre transporter kan hjälpa någon att klara av gymnasiet istället för att hoppa av så är det värt kostnaden.
Margareta Blomgren