Lyssna på Olof Palme

Omsorg. I dag ses samhällets äldre ofta bara som en kostnad, menar Anna-Lisa Hagenborg.

Omsorg. I dag ses samhällets äldre ofta bara som en kostnad, menar Anna-Lisa Hagenborg.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Insändare2018-03-15 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

”Den offentliga sektorns fortsatta utbyggnad är mycket väsentlig både om vi vill skaffa sysselsättning åt fler och uppnå väsentliga välfärdsvinster för de medborgare som samhället ska tjäna”, skrev en gång tiden Olof Palme i sin bok "Att vilja gå vidare". Ett citat som dagens politiker borde fundera mer över och låta genomsyra allt tänk i kring vård och omsorg. Tyvärr får jag i stället ständigt höra hur dyra våra årsrika är för samhället.

På ledarsidan 7 mars under rubriken ”Omsorg utan färdplan” skriver Tobias Josefsson om att vargen kommer. Om han nu med detta menar att vi som blir fler årsrika kommer att belasta samhället alltför mycket. Jag har ju både i skrift och muntligt vid flera tillfällen sagt att om alla som gjort sin sista arbetsdag i sin anställning lägger sig ner och dör, så blir mycket stora mängder yngre medborgare utan avlönat jobb.

Att majoriteten inte har lyckats med äldreomsorgen, håller jag med om. Men alliansen som fick styra under en fyraårsperiod, borde nog heller inte kunnat sola sig i glansen av skapandet av Solbacken om inte SPI funnits med och drivit på.

Nedläggningen av äldreboendet Vätterliden till förmån för HSB lyckades jag och mina supportrar tyvärr inte avvärja. Det blev ändå en språngbräda för oss äldre, som ställde krav på utbyggnad av äldreboende. Första perioden från 2002 fick SPI sitta still och acceptera och finna sig i att motioner avslogs. Dock har det ju visat sig att andra partier nu tagit en del av dessa ärenden som sina.

Färdplan borde innebära möjligheter till förbättringar, men tyvärr kan jag konstatera bland annat att flera förmåner som äldre tidigare haft, har skalats bort. Exempelvis att äldres hjälp med promenad till närliggande matbutik försvann och i början av seklet kunde också äldre än 75 år få kostnadsfri snöskottning från kommunen.

Nu får jag vid 91 års ålder istället finna mig i att kommunens snöröjare täpper till min infart, vilket innebär att jag måste anlita annan arbetskraft som kostar. Inför valet 2006 träffade jag en kvinna (då 88 år) på torget som berättade att hon inte längre hade råd med städhjälp eftersom kommunen höjt den taxan från 70 kronor per timme till över 200 kronor.

Då politiker som finns med i riksdagen främst främjar sin egen generations intressen, blir resultatet att pensionerna inte ökar i samma takt som utgifterna ökar. Motala kommun är heller inte senfärdig med att höja avgifter som drabbar äldre. Bland annt har trygghetslarmet höjts från 200 kr till 300 kr. I Göteborg har trygghetslarmet höjts med 1 kr från 100 kr till 101 kr.

På ekonomisidan skrivs om att fattigpensionärerna kan hoppas få upp till 1 300 kr mer i plånboken 2020. Detta är ju om två år! Att så kallade årsrika ska få leva på tanken om en bättre ekonomisk framtid, låter för mig otroligt enfaldigt.

Anna-Lisa Hagenborg