Lalandiaprojekt utan garantier

Stora planer. Säkerställ att Motalaborna inte riskerar en smäll vid utebliven framgång för Lalandia, uppmanar skribenten.

Stora planer. Säkerställ att Motalaborna inte riskerar en smäll vid utebliven framgång för Lalandia, uppmanar skribenten.

Foto: Anders Törnström

Insändare2018-03-02 05:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ingen kan väl ha undgått Lalandias och Motala kommuns gemensamma satsning på ett stort äventyrsbad med tillhörande stugby, i södra Varamon.

Alla partier är samstämmiga och närmast lyriska över vad som komma skall och det givna mantrat är "Tillväxt, skatteintäkter och sysselsättning”. Inga mörka moln finns på Motalas himmel.

En vanlig simhall är en komplex byggnation; ett äventyrsbad innefattar ytterligare dimensioner med en enorm vattenförbrukning, energiförbrukning och kemikalieexponering (klorföreningar) men det tycks inte bekymra någon. Inte ens Miljöpartiet. Och Vänsterpartiet, som normalt sett inte jublar över privat verksamhet, tycks inte heller ha några dubier.

Från myndighetshåll anförs ständigt att man ska vara återhållsam med naturresurserna, ej slösa på vatten eller el, återvinna minsta lilla plastbit och så vidare.

Men Motala kommun tycks inte ha anammat dessa påbud. I Motala gäller en annan agenda.

Man säljer ut den mest attraktiva marken till ett utländskt aktiebolag; dessutom till ett underpris. Viktigast är: Tillväxt! Arbetstillfällen och skatteintäkter.

Inget av detta kan dock garanteras på förhand. Vad garanterar att skatteintäkterna hamnar i Motala? Man tror, gissar och hoppas, har visioner, men räcker det?

Man kalkylerar med cirka 500 000 besökare till Lalandia i Motala per år det vill säga cirka 40 000 per månad.

Detta motsvarar lika många som invånarna är i Motala kommun! Bara den siffran väcker eftertanke. Hoppas bara att det inte blir eftertankens kranka blekhet också.

Jag vill inte framstå som djävulens advokat men man kan snegla och lära lite från andra kommuner som gjort liknande projekt. Medeltidsstaden i Götene kommun är ett bra exempel på hur det kan gå när kommunens visioner och verklighet inte vill gå hand i hand. De visionerna kostade den lilla kommunen uppemot 100 miljoner kronor. Skattebetalarna får stå för den notan; de övriga har lämnat arenan.

Så min förhoppning är att att Motala kommun tecknar avtal som inte försätter kommuninvånarna i en i skatteknipa vid en eventuell utebliven framgång. Sånt händer också ibland, tyvärr.

Motalabo