Vid presskonferensen angående Lalandias pressmeddelande om att inte förlänga avtal med Motala kommun måndag 22 januari framträdde till synes yrvaket ledningsgarnityr som gav intryck av att blivit tagna på sängen. Mimiken liknade mest – sålt smöret och tappat pengarna. Dock hedrande – inga pekfinger mot personer/organisationer som valt att i demokratisk ordning överklaga beslut i Lalandia-etableringsfråga.
Stilla undran – vad visste kommunledningen om Lalandias ekonomiska förutsättningar för byggnationen i Motala?
Redan tidig höst 2022 publicerar påläst person i Varamons vänner följande i Motala tidning:
”Vi kan bara instämma i den oro vi alla bör känna gällande Lalandia och dess moderbolags skuldberg. Parken Sport & Entertainment (Lalandias moderbolag) drabbades hårt av pandemin och deras skulder till bankerna har under de senaste åren växt till nära 1,4 miljarder danska kronor (motsvarande 1,9 miljarder svenska kronor). Under 2021 sålde Lalandia semesterhus och lägenheter för 526 miljoner danska kronor. Dessa stugor och lägenheter ingår i den nyligen öppnade anläggningen i Söndervik på danska västkusten. Trots detta inflöde till kassan har man inte lyckats minska företagets skuldberg. Lalandia är ett stort riskprojekt och nu söker man alltså efter nya köpare till sina tre anläggningar i Danmark. Men ett äventyrsbad är dyrt att driva och att hitta köpare i dessa tider med skyhöga elpriser och stigande räntor är troligtvis inte lätt. Dessutom med ett förväntat dalande besöksantal till följd av de ekonomiska åtstramningarna som ju kommer att drabba de flesta hushållen.”
Kommunalrådet valde inför frågan om Motala kommun undersökt Lalandias ekonomiska läge att ducka och svarade ointresserat: ”För frågor om deras ekonomi och verksamhet får jag hänvisa till Lalandias kundtjänst/kontor".
Med facit i hand liknar det hela mest Kejsarens nya kläder där Varamons vänner för döva öron utropar: ”Lalandia har inga pengar”. Kejsarens nya kläder symboliserar ju hur människor anpassar sig till gruppen även när det är uppenbart för dem själva att gruppen har fel. Och att påpeka något som alla kan se men som ingen vågat säga.
Makthavarna liksom många medborgare ville inte se/höra obekväma budskapet från det ”lilla barnet” – kreti och pleti – Varamons vänner: ”Lalandia har inga pengar”. Nu vet vi hur det gick – miljontals kronor skattemedel i putten.
Avslutningsvis en förvåning. Motala kommun har briljanta ekonomer (vet av erfarenhet – jobbat som chef i Motala kommun drygt 30 år) som har kompetens räkna och analysera både högt och lågt. Vad gjorde dessa för analys av Lalandias ekonomiska förutsättningar
som dessvärre landade i Motalas eget Kejsarens nya kläder och ekonomiskt debacle?
Kjell Barman