Svar på ”Märklig kamp mot Lalandia”, 9/5.
Stephan Feuk, som anser att det finns utvecklingsskygga personer som måste protestera, är helt fel ute i sin attityd. Jag vill påstå att om det inte finns personer med civilkurage, som dessutom har skaffat sig kunskaper i ett ärende, så vore vi helt utlämnade. Skribentens jämförelse med motståndet till Motalabron grundar sig nog dessvärre på bristande kunskaper i hans iakttagelser.
Bron kom till över Skepparpinan för att det fanns Motalabor, som ansåg att en bro var vacker och att en ledande moderat kommunpolitiker med kraft drev igenom ett projekt.
I den grupp som då bildades fanns många med både teknisk och ekonomisk kunskap som tagit fram idén om att sammanföra riksväg och järnväg i en tunnel med en ny järnvägsstation intill Varamon, som skulle bli mer lättillgänglig för många fler Motalabor. Tyvärr var ett nytt trafikverk i sin begynnelse, så det blev svårt att få gehör för detta trots att det medgavs av nya Trafikverkets ledande personer, att hade de vetat detta tidigare så kunde det ha funnits en möjlighet till att genomföra den idén.
Tyvärr fanns det även en person i det politiska partiet SPI, som jag då representerade, hellre stödde ett moderat förslag än att stödja större delen av SPI:s partimedlemmars idé. Konflikten medförde att jag och många medlemmar hoppade av SPI som därefter vid kommande val 2010 heller inte längre fick tillräckligt många röster.
Stephan Feuk skriver att majoriteten av medborgare är för Lalandia. Mina kontakter bland äldre och yngre personer, tycker att politikerna hellre borde ägna sig mer åt äldreomsorg än åt ett riskfyllt projekt. I går pratade jag med en 95-åring, som flyttade från Motala för ett år sedan och följer med intresse vad som sker här. Denna flytt för hennes fall kostar kommunen minst 300 000 kronor per år i uteblivet bidrag från staten plus förlust av hennes inkomstskatt plus inkomstskatt från den hon måste anlita för sin välfärd. Tänk på det istället! Ett politiskt parti som i första hand ägnar sig åt äldres problem borde ligga mer i tiden nu.
Anna-Lisa Hagenborg, 91