Det är ganska beklämmande att se MVT:s artikel om föreningen ”Varamons vänner”, lika illa är Motala kommuns agerande. Det handlar inte om något annat än att de höginkomsttagare som har fastigheter i Varamon inte vill få sin lilla skyddade oas invaderad av allmänheten. Om någon överhuvudtaget brytt sig om miljön, borde man då inte gått man ur huse och protesterat mot tidigare byggnation, ej heller höjdes några röster mot att vad som ursprungligen var tänkt som ett område för fritidsboende förvandlades till permanenta bostäder. Föreningens förslag med några stånd i Varamon som säljer ditten och datten, vilket skulle vara ett framgångsrecept, det är rent löjligt.
Vi har ett läge där en nyetablering kan skapa välbehövliga jobb och starkt ökad turism i en stad som är på fallrepet. För inte har Motala hittills lyckats med några satsningar på att locka nya företag eller öka turismen, och få fart på ekonomin. Och varför det här gnällandet om att marken borde ha erbjudits fler intressenter när det aldrig fanns några?
Kommunen gjorde rätt i att förhandla med Lalandia, samtidigt så kunde man ställt mer krav. Vi har ett allt mer ökande utanförskap i kommunen, varför inte kräva att Lalandia anställer i vart fall en viss procent av alla som tvingas gå på försörjningsstöd? Men det är väl här den så kallade solidariteten visar sig, tillgänglig arbetskraft utan a-kassa saknar värde i det socialdemokratiska Motala. Arbetsförmedlingen struntar i utförsäkrade, samtidigt som a-kassemedlemmar som inte jobbat på 20 år inte rannsakas.
Hyckleriet är gränslöst.
J M Andersson