Anna-Lisa Hagenborg ska ha en stor eloge för att hon vågar kritisera och ställa frågor i anslutning till den omdiskuterade utförsäljningen av Varamobaden. Det är inte lätt att komma med kritik mot något som politikerna säger ska generera så mycket arbete och inkomster till kommunen. Allra helst när våra förtroendevalda i de olika partierna är så rörande överens.
Jag måste erkänna att jag inte lagt ner någon större tankemöda på projektet, även om jag som medborgare borde göra det. Det är en stor del av Motalas vackraste område, som kommer att falla i privata händer. Vad är det som säger att det kommer att bli så lyckat som politikerna framställer det som? Det är ändå ett stort risktagande som görs med skattebetalarnas mark och pengar.
Kan det vara så att alla våra politiker fått hybris, som en följd av framgången med Motalabron och allt kringarbete? Ja, varför inte. Det verkar i varje fall som att politiker från alla läger skapat en samförståndskultur i utförsäljningen, där de olika politiska lägren har mer gemensamt med varandra än med de väljargrupper som de påstår sig företräda. Jag är framför allt förvånad över hur lättvindigt Socialdemokraterna låter sig duperas.
”Hamlet: Ser ni molnet där borta? Det har nästan en skepnad av en kamel.
Polonius: Ja, minsann, det är riktigt likt en kamel.
Hamlet: Förresten är det mer likt en vessla.
Polonius: Ja, på ryggen ser det ut som en vessla.”
Jag kan ha fel, visst, men den som har läst journalisten Bengt Ericsons bok "Den härskande klassen" (en bok om Sveriges politiska elit) 2015, vet hur många storstilade projekt som gått i stöpet av politikers oförmåga att analysera och vara lyhörd, där sedan skattebetalarna i slutänden fått stå för notan. Det är inte så konstigt att man blir rädd.
Yngve Gürer