”Varför lyfts inte vi?” undrar signaturen ”Undersköterska” på insändarsidan 23/2. Dagen efter läser jag ”Arbetsglädjen och stoltheten tillbaka”, två undersköterskor går ut i media och säger ”Alla är med på tåget åt rätt håll nu” och även politikerna är med på resan. ”Vi ser att det här är åt rätt håll, säger socialnämndens ordförande Anne-Lie Liljedahl (S).”
Och undersköterskorna berättar att det känns som att politiker och chefer visar förståelse och tillit gentemot personalen. ”Skillnaden nu är att vi får vara med och bestämma.”
Får inte signaturen ”Undersköterska” och hens jobbarkompisar det? Som före detta uska undrar jag vem man kan lita på. Snacka om dubbla budskap!
Cirka 800 är anställda i Motala kommuns äldreomsorg och det kan väl inte vara så att ”pengen” till förbättrade arbetsvillkor som sossarna lovade inför valet 2014 bara räckte till en liten klick? Eller gäller det bara dem som ställer upp och bidrar till en förändring?
Men å andra sidan, byggdes ju inte Rom på en dag och nånstans måste de ju börja. För att inte tala om alla hundratusentals kronor de lagt ner på konsulter och chefer, för att försöka få till det, men lik förbaskat finns det dem som aldrig blir nöjda!
Kan det vara så att signaturen ”Undersköterska” är av det pessimistiska hållet, så hen ser att glaset är halvtomt istället för halvfullt? Men vad vet jag?
Men jag vågar mig på en gissning, att artikeln kommer sig av att socialdemokraterna försöker rädda det som räddas kan inför valet i höst. Hur som helst luktar det illa.
Det är ständigt brist på folk i äldreomsorgen, mycket sjukskrivningar och flykten därifrån är stor och många väljer att istället gå över till landstinget, eller bli timvikarierar på förskolan och jag förstår dem, för vem vill ha en arbetsgivare som väljer att lyfta ”vissa”? Det är synd att undersköterskorna i Motala kommuns äldreomsorg inte fortsatte att kämpa tillsammans för alla ”medsystrars” rätt till bättre arbetsvillkor!
Gunilla Skill