I augusti 2017 skrev jag följande insändare:
"Eva Isaksson Ribers var kommunstyrelsens ordförande och därmed kommunalråd under mandatperioden 2007 till 2010. Hennes målmedvetna arbete resulterade i att Motala, efter många års trängtan, fick en bro över Motalaviken och därmed en ny genomfart, vilken betytt oerhört mycket för stadens fortsatta utveckling, Eva fick dess värre aldrig uppleva den högtidliga invigningen av den ståtliga bron och den dubbelfiliga vägen.
För att hedra Eva Isaksson Ribers minne lämnade gruppledarna för Alliansen i Motala, under hösten 2013, in en motion till kommunfullmäktige, i vilken man föreslog att låta inrätta en park eller åtminstone mindre plats nedanför eller under det norra brofästet.
Platsen skulle till exempel kunna bestå av en rabatt, en soffa och en informationstavla. Den senare skulle kunna sägas utgöra platsens ”själ”.
Den kommunala kostnaden torde vara ytterst ringa.
Ärendet togs upp på kommunfullmäktiges sammanträde i januari 2014 och man beslutade enhälligt enligt motionens förslag.
Tjänstemannautredningen var positiv och mycket väl genomarbetad.
Plan- och miljönämnden tog upp ärendet 2015-06-11 och hade endast tveksamheter rörande platsens namn: ”Evas plats” eller ”Eva Isaksson Ribers plats”.
Kommunstyrelsen uppdrog 2017-01-24 åt ovanstående nämnd att inrätta platsen."
Platsen har ännu inte inrättats och något svar på mitt inlägg framfördes aldrig.
Man kan konstatera att tagna beslut inte konkretiseras i detta ekonomiskt försumbara ärende, vilket är föga smickrande för kommunens nuvarande politiska ledning.
Under nu pågående valkampanj träffade jag händelsevis kommunalrådet Camilla Egberth, då hon solade sig i glansen utanför den moderata valstugan på Stora torget. Jag ställde då frågan till henne om det inte hade varit smakfullt om ”Evas plats” hade invigts under lördagens festligheter rörande femårsjubileet av brons tillkomst.
Med tappad haka gav hon mig det både begåvade och väl genomtänkta svaret:
”Det blir väl fler jubileer”, innebärande att tidsomfånget mellan beslut och verkställighet i detta enkla ärende blir bortåt tio år.
Anledningen till det orimligt långa dröjsmålet kan man lätt ana.
Betänk då handläggningstiderna för stora och för samhällets funktion viktiga näringslivsrelaterade ärenden. Dessas tidsomfång är en förklaring till Motala kommuns ras på den spektakulära Näringslivsbarometern, det vill säga Svenskt Näringslivs rankinglista över näringslivsklimatet i landets kommuner.
Kära läsare! Tänk er för väldigt noga innan ni går till valurnorna!
Per de Faire
tidigare gruppledare för Moderaterna i Motala