Göran Fornåå – en fri debattör

Göran Fornåå är ett känt namn för den som läser MVT:s och Correns insändare. ”Det är en demokratisk skyldighet att delge omvärlden sina åsikter, det borde fler göra”, säger Göran, snart 80 år.

Man har en skyldighet som medborgare i ett demokratiskt samhälle att delge andra sina åsikter”, anser den flitige insändarskribenten Göran Fornåå.

Man har en skyldighet som medborgare i ett demokratiskt samhälle att delge andra sina åsikter”, anser den flitige insändarskribenten Göran Fornåå.

Foto: Per Carlsson

Björnfall, Bona2018-07-21 08:00
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

– Jag får ju inte in allt och jag får förstås en hel del mothugg också men så ska det ju vara, säger Göran Fornåå, som har debatterat i lokalpressen i många år.

– Det är viktigt att de olika åsikterna syns, säger han.

– Betalar man skatt så tycker jag att man ska kunna ha åsikter om hur pengarna används.

Göran Fornåå säger sig dock inte ha någon partifärg. Det är just sådant han egentligen är skeptisk till.

– Jag har fått erbjudande från olika partier att ansluta mig men jag har tackat nej, jag vill vara fri och se sakligt på politik och samhälle.

Göran har ögonen på hur effektivt skattepengar används, till exempel.

– Jag tycker inte om när ideologier styr hur man ska sköta samhället.

Göran Fornåå växte upp i Klockrike, med tre syskon och farfar och farmor som bodde nära. Han är bonnapojk, säger han. På gården Karlsfrid var föräldrarna lantbrukare och Göran gick i folkskola i Klockrike.

– Vi var två elever i första klass. Och flera årskurser delade klassrum. Som jag minns det var det en jättebra skola, säger Göran och anknyter till en hjärtefråga som han har skrivit om. Godegårds skola, självklart.

– Jag är säker på att det inte är några pedagogiska ideal och tankar på elevernas bästa som styr att man lägger ner skolan i Godegård, det är bara ekonomiska motiv.

Godegårds skola borde självklart öppnas igen, anser Göran, och han menar att det skulle främja hela bygden.

Göran hade en trygg uppväxt på landet och minns hur farfar ofta kom på besök och bjöds på en grogg vid trädgårdsbordet. Och Göran satt i farfars knä.

– När farfar tyckte att jag drack för mycket sockerdricka hällde han i en skvätt konjak i mitt glas, och då var det färdigdrucket för min del…

Göran tog studenten i Motala och ”krånglade sig igenom” studierna, som han uttrycker det.

– Jag ville ha ett bra jobb och lyckades komma in på Chalmers i Göteborg.

Han blev ingenjör och fick jobb som driftsingenjör på Uddeholm i Munkfors, Värmland.

Redan när han gick på Chalmers hade han träffat Sylvia på logdans i Hyttringe, mellan Fornåsa och Österstad, och de gifte sig 1961. Året därpå föddes dottern Eva.

Familjen flyttade sedan runt en hel del. Göran arbetade på PLM i Hammar, på Surte glasbruk på Västkusten, på takpannefabriken Zanda i Borensberg och på Rosengrens i Mora, ett företag som tillverkade bland annat säkerhets- och vapenskåp. Göran har varit verksam som bland annat driftsingenjör på dessa industrier men även tagit patent på uppfinningar.

En av dessa var en fotocellsavläsare som kom till användning vid flasktillverkningen på PLM i Hammar. Det handlade om att identifiera felaktiga buteljer och från vilken del av glasmaskinen dessa kom.

Likaså tänkte han ut en förbättrad så kallad fingerskarv för byggnadsmaterial. Här handlade det alltså om träteknik.

Men Göran är ganska blygsam när dessa uppfinningar kommer på tal.

– När det gäller den där avläsaren hos PLM så var det ju inte jag ensam som jobbade fram den.

Den roligaste tiden var i Munkfors, säger Göran.

– Värmlänningar är så trevliga och jag gillar dialekten. Jag tycker över huvud taget att det är roligt med dialekter och jag gillar östgötska också.

Och han tycker om landsbygd. Sedan fem-sex år bor Göran och Sylvia i ett hus nära Bona norra om Motala. Dottern Eva bor granne och arbetar som konstnär. Sonen Erik bor i Mjölby och byggde tillsammans med Göran huset i Björnfall. Dessförinnan bodde Göran och Sylvia i Bona.

– Vi är privilegierade som kan bo så här, säger Göran, som i sina insändare även tar upp landsbygdspolitik, och inte bara skolnedläggningar.

– Det jag tänker på mest nu är IT-kommunikationen för oss som bor på landet. Kopparkablarna ska ju bort, men fibernätet tycks dröja. Det där tycker jag att kommunen borde ta tag i snarast.

Via en ingift släkting från Norge vet Göran att landsbygdspolitiken där är helt annorlunda mot Sveriges; en levande landsbygd är självklar.

Privatiseringen av vården är även det en fråga som engagerar Göran Fornåå.

– Kommunen fungerar ju som ett slags diversehandel. Men det behövs specialister också. Jag tycker att privata vårdbolag ska finnas som ett alternativ, det gäller ju att se till vad som fungerar bäst, inte låta ideologin skymma.

Och Lalandia, hur ser Göran Fornåå på den satsningen?

– Jag kan inte påstå att jag är insatt men jag tror absolut att det blir bra för Motala.

Göran Fornåå

Fyller: 80 år den 24 juli.

Bor: I Björnfall, Bona norr om Motala.

Gör: Flitig insändarskribent, pensionerad ingenjör. Ärvde jaktvapen av sin jaktintresserade far men har aldrig skjutit någonting, trots att han har jägarexamen. ”Jag har aldrig velat skjuta på något som lever.” Vapnen har Göran lämnat till polisen.

Familj: Hustrun Sylvia, dottern Eva, sonen Erik, två barnbarn, tre syskon: två systrar i Linköping och en bror i Schweiz.

Firar: ”Frugan ska dra i väg med mig någonstans, det blir en överraskning.”

Grattis