Jag känner mig lättad när Mark Henriksson (25/5) visar förståelse för att krav ställs på skolverksamheten med kommunal resursfördelning. Jag delar även oron över de minskade bidragen.
Vi politiker får det svårt att prioritera med dålig vetskap om de kommande bidragen. När vi tar emot bidrag får även kommunen krav på sig för att behålla pengarna, här finns risk för återbetalningskrav som är betungande för kommunen.
För varje år som går ökar kraven på kommunen med ökade elevantal och nybyggnationer. Dyra paviljonger i besparingstider och trängre klassrum är en direkt konsekvens.
Kraven ökar även på rekryteringen av lärare, headhunting för bästa lön eller villkor mellan kommunerna är ett faktum och mängden pengar är begränsad.
Vi i kommunen bör bli tydligare med vilka karriärvägar våra lärare har, för att undvika att de byter kommun i jakt på en kortsiktig löneutveckling.
Så är det då rimligt att kommunerna är beroende av staten för våra ungas framtid? Jag tycker inte det, staten gav kommunerna ett ansvar 1989. Klarar kommunerna inte av det så är det inte mer än rätt att staten tar över huvudmannaskapet för att skapa ordning.
Denna väg kommer att ge en likvärdig skola över hela Sverige.
Inte bara i Motala, då Mark Henrikssons resonemang om att fördela pengar efter kommunernas förutsättningar skapar incitament för att låta skolan gå dåligt i kommunerna. Jag trodde Moderaterna var emot utnyttjandet av bidragssystem?
Med detta skrivet så vet jag att vi har en förvaltning som gör sitt yttersta för att få ihop Motalas skolverksamhet i besparingstider. Krav ställs på oss politiker att hitta verksamheter som inte är prioriterade och kostymen måste minskas, för att grunduppdraget ska kunna fungera.
Marcus Lejonqvist (SD)
ledamot bildningsnämnden