Motala kommun begär i yttrande till Region Östergötland ett nytt järnvägsspår som skulle leda tågen förbi Mjölby och gå direkt Motala-Linköping.
Camilla Egberth, kommunstyrelsens ordförande i Motala, säger i Corren den 27 februari att ”vi inte ger oss i den här frågan.” Örebros behov av arbetspendling lyftes som ett särskilt argument. Mjölby hade 2015 cirka 3 400 Mjölbybor som dagligen pendlade till Linköping. (Från Örebro var det drygt 80 till Linköping!). Det finns två resonemang som jag vill föra med anledning av hotet från Motala.
För det första: Mjölby har som alla andra kommuner planmonopol inom sina gränser, det vill säga att vi bestämmer själva över vår markanvändning. Vi kommer naturligtvis aldrig att medverka till något så negativt för vår kommuns utveckling som att leda förbi tågtrafiken. Alltså kommer triangelspåret aldrig till stånd, vilken Motalas inställning än är. Jag vill göra det fullkomligt klart med tanke på den oro som Egberths utspel skapat i Mjölby.
För det andra: Även om man skulle genomföra triangelspåret så skulle det vara negativt också för Motala. Har man inget intresse av att Motalabor pendlar till Mjölby? Eller att Mjölbybor arbetar i Motala? Motala själva har inte det underlag som krävs för dagens trafik, det skulle bli färre turer om Mjölby uteslöts och man körde direkt till Linköping.
Alla som vet något om kollektivtrafik vet att det är turtäthet och regularitet som är framgångsfaktorer. Östgötapendeln är det starkaste pendeltågssystemet utanför storstäderna, det får inte äventyras av ogenomtänkta och illa underbyggda förändringar.
Sammanfattningsvis: Camilla Egberth drar igång en konflikt med en granne i helt onödan. Motala kan inte vinna den striden, och om man till äventyrs skulle göra det så skjuter man sig själv i foten. Det vore bättre om Motala samarbetade med Mjölby om hur vi gemensamt kan förbättra trafiken för allas vår gemensamma nytta.