Ida Kramer åker ofta till Wasagården och promenerar med sin mamma vid slottet och vattnet. "Nu vill man ju liksom att mamma ska kunna få vara där alla andra kan vara också. Och det är i stan."
– Vi går nere vid vattnet med henne. Hon hör vågorna som kluckar och hon upplever grönskan. Bara för att man är dement så är det ju inte liksom att man inte kan ta in det längre.
Ida Kramers mamma har sista stadiets demens. Hon hör till de sjukaste. Men hon älskar att bo på Wasagården, centralt med utsikt mot slottet och närhet till hamnen.
Eftersom befolkningen åldras menar Vadstena kommun att endast de sjukaste kommer att bo på äldreboende, utan att ha nytta av vare sig Vättern eller innerstaden.
– Jag förstår att många tänker att ens äldre ska kunna ta sin rollator och ta sig till stan, gå på restaurang eller ta del av kulturutbudet eller handla. Men den typen av boende som vi pratar om är inte i de allra flesta fallen i det fysiska eller psykiska skick så att man kan göra det, säger Martin Berry, biträdande kommundirektör i Vadstena kommun.
Med det perspektivet utreder kommunen möjligheten att bygga ett nytt samordnat boende som kan komma att placeras utanför Vadstenas stadskärna.
Ida Kramer protesterar.
– Vem avgör vem som kan ta in vad? Vi ser ju på mamma, hon kan inte prata längre, men hon tar ju in mycket.
Även fast man mår dåligt så ska man väl fortfarande kunna få ha det fint omkring sig?
Jenny Johansson
Vårdpersonal Vätterngården
Jenny Johansson, vårdare på Vätterngården, håller med:
– Även fast man mår dåligt så ska man väl fortfarande kunna få ha det fint omkring sig?
Dessutom, menar Jenny Johansson, går det aldrig att förutse hur en boende kommer att må över tid.
Ett exempel är Ida Kramers mamma. Hon har överlevt såväl covid som symptom på kroniska sjukdomar sedan hon flyttade in 2017. Och när vi intervjuar två boende på Vätterngården, Inga-Maj Karlsson och Marianne Johansson, berättar de att de båda var svårt sjuka när de flyttade in i våras.
Marianne Johansson, 94, och Inga-Maj Karlsson, 87, bor och trivs båda på Vätterngården.
Men när ni har varit jättedåliga, har det spelat någon roll då hur det har sett ut?
– När jag kom hit var jag nog jättedålig, men jag har inget minne av det, svarar Inga-Maj Karlsson.
Vad Inga-Maj Karlsson och Marianne Johansson däremot kan bekräfta är hur bra de nu mår av Vätterngårdens omgivning.
När Marianne Johansson, 94, och Inga-Maj Karlsson, 87, flyttade in på Vätterngården var de båda mycket sjuka. De har nu repat sig och menar att miljön har varit viktig för att få energin tillbaka.
– Jag tycker att det är jättebra. Både Marianne och jag tycker ju om blommor och sådär, så vi går gärna bland kolonilotterna, svarar Inga-Maj Karlsson.
Marianne Johansson nickar.
– Det kan ju inte vara bättre. Med utsikten och närkontakten med stan. Och det är tyst och lugnt.
Hur viktigt skulle du säga att det är att vara nära Vättern och stan?
– Åh, det... Det går ju inte att värdera, svarar Marianne Johansson och fortsätter sedan:
– Det är klart att man inte kan samla alla vid Vättern. Men de ska ju inte vara där det är biltrafik och stora vägar.
Vätterngården gränsar till Birgittaområdets kolonilotter. De trädgårdsintresserade kan enkelt promenera runt och njuta av odlingarna, eller se de direkt från fönstret.
Både Marianne och jag tycker ju om blommor och sådär, så vi går gärna bland kolonilotterna, säger Inga-Maj Karlsson.
Vätterngården i Vadstena ligger strax intill Vätterns strand. De äldre kan själva gå ut till vattnet och den omkringliggande naturen.
Hyreskontraktet för Vätterngården är uppsagt för att möjliggöra en flytt tidigare än om tio år.
Det varierar vad de boende föredrar, berättar Jenny Johansson. Vissa som flyttat till Vätterngården från Wasagården förundras över utsikten, andra saknar stan.
– Om vi tar bort stan och utsikten måste det kompenseras med något annat. Ett stort fint växthus som de kan sitta i kanske, säger Jenny Johansson.
Något som eventuellt kommer att placeras intill boendet är en vårdcentral.
– Så har vi ju lite nu med. Det är smart om de ändå ska bygga nytt, att det inte är så långt, säger Jenny Johansson och lägger sedan till:
– Det måste vara centralt i alla fall. Äldre som inte bor på boendet och som behöver ta sig till vårdcentralen ska inte behöva gå eller åka så långt.
Jenny Johansson lyfter ökad risk för smittspridning som en nackdel med ett samordnat boende.
Att placera vårdcentralen nära äldreboendet är en del av den samordning som kommunen utreder. Centrum för hemtjänst och andra vårdinstanser kan också komma att placeras på samma ställe, och framför allt föreslås att samla alla kommunens 120 platser i ett enda stort äldreboende.
– Det blir lite opersonligt. Det småskaliga tror jag ju mera på. Där vi känner varandra så småningom, säger Marianne Johansson.
Inga-Maj Karlsson är också skeptiskt till en tredubbling av antalet boende, och de båda tror att det kan bli jobbigt med ett till ytan större boende än Vätterngården.
– Det kan vara svårt att hitta här, för de som går runt lite själva, berättar Marianne Johansson.
Marianne Johansson, 94, poängterar att det finns viktigare saker än pengar. Bland annat att boendet är en plats att lära känna varandra på. Inga-Maj Karlsson, 87, är exempelvis en vän hon bekantat sig med på Vätterngården.
Även Jenny Johansson föredrar nuvarande omfattning.
– Jag tycker ändå att Vätterngården är praktisk. Vi har allt vi behöver och behövs hjälpmedel så får vi det fort.
Därtill lyfter Jenny Johansson smittskyddsaspekten.
– När magsjukan börjar gå så oftast går blir det i hela huset, att det går runt. Men vi har våra vikarier kvar på Vätterngården och vi går inte till Wasagården.
När coronan gick märktes det tydlig skillnad mellan gårdarna, menar Jenny, tack vare att de i alla fall kunde hålla isär den mer drabbade Wasagården och den mindre drabbade Vätterngården.
Marianne Johansson tycker att det finns fler skäl att begränsa variation i personalstyrkan.
– Alla är ju inte vana vid den här avdelningen och vet inte vad jag vill ha. Mindre enheter är bättre tror jag, med en stadig personal.
Inga-Maj håller delvis med men säger också att hon varit nöjd med vikarierna som varit på Vätterngården.
Lite som man hade förr i socknen liksom. Man flyttade ut de som var fattiga och sjuka längst ut.
Ida Kramer
Anhörig till boende på Wasagården
Oavsett plats, storlek och samordning måste Vadstenas befolkning blandas, påpekar Marianne Johansson.
– Så det inte i den ena stadsdelen är bara gamla och i den andra är det bara barn.
Det är något även Ida Kramer tar upp:
– Jag får lite den där känslan att nu är du gammal och sjuk och då ska du flyttas ut. Lite som man hade förr i socknen liksom. Man flyttade ut de som var fattiga och sjuka längst ut.
Det är många som protesterar mot att placera framtidens äldreboende utanför stan. Marianne Johansson, 94, som bor på Vätterngården lyfter vikten av att blanda generationer.
