Den östgötska vintern 2025. Nollgradigt, snöblandat regn och grått. Och jag står på den asfaltsblöta parkeringen vid Trädgårdsföreningens växthus. Man kan bli tung i sinnet av mindre. Jag står här för att jag väntar på Roger Karmanik, grundaren av musikgenren death industrial, dödsindustri, och skivbolaget Cold Meat Industry. Musiken är mörk, suggestiv och repetitiv, vissa skulle nog säga att det angränsar till oljud. Kanske matchar musiken vädret?
Men vi ska ta det från början. Roger föddes i Hällestad, en liten by någon mil utanför Finspång. I brist på annat att göra hängde han på den lokala soptippen – och slog sönder saker.
– Tänk dig själv att kasta in en stor sten i en gammal TV-apparat eller kasta lysrör som spjut, det var en underbar känsla att se det splittras. Det var en dröm för en pojke som mig. Det är därför människor mår så dåligt och går runt och smäller bomber nuförtiden, de skulle haft terapi på en soptipp någonstans och förstört grejer där i stället, säger Roger.
Roger Karmanik 20 år, 1986. Fotot är taget när han satt inne på Skänningeanstalten efter att ha totalvägrat värnplikten.
När punkvågen kom hakade Roger på den, men han tröttnade ganska snabbt ("Den var så begränsande, alltid bara bas, gitarr och trummor. Det gav ingenting."). I stället började han lyssna på industripionjärer som engelska Throbbing Gristle och australiensiska SPK. Här fann Roger den frihet i musiken han hade letat efter, utan begränsningar. Han började leka med bandspelare och skapa ljudkollage i pojkrummet. Till slut flyttade han till Linköping och började ge ut brutal, taktlös industrimusik under det gulliga artistnamnet Lille Roger. Sveriges industrimusikscen var, som du nog förstår, inte särskilt stor i mitten av 1980-talet och ganska snart skapade han ett nätverk av likasinnade, flera som själva skapade ljudlandskap som ingen annan fick höra. Det var så Roger fick idén till Cold Meat Industry.
Jag hörde att det spelades musik där inne så jag fortsatte att knacka. Till slut öppnade Roger dörren en decimeter och synade mig från topp till tå. Sen sa han "jag säljer ingen metal här inne" och smällde igen dörren.
Claudio Marino
Filmare
– Jag ville ge ut deras grejer. Det här var människor som överhuvud taget inte skulle få för sig att kontakta ett skivbolag. Man fick liksom dra musiken ur dem. De var, precis som jag, ensamma människor som satt hemma och grejade. De hade nog inga ambitioner av att ge ut något heller. De lekte med ljud och spelade in. Och så fick de nys om att det fanns ett skivbolag som gav ut liknande musik och testade att skicka en kassett till mig och ville veta vad jag tänkte om deras musik. Och jag tyckte att mycket av det jag fick var skitbra, mycket bättre än många utländska band som låg på riktiga bolag. Så jag kände att det här måste jag ge ut, det här måste få höras.
Oftast kom artisterna från närområdet, som Jouni Havukainen med artistnamnet In Slaughter Natives och Peter "Lina" Andersson med artistnamnet Deutsch Nepal, båda från Linköping. Flera av banden och artisterna har sina rötter i mörk industrimusik, men inte alla. Ett av skivbolagets mest framgångsrika band Arcana låter snarare som medeltida folkmusik. Det fanns även en stor bredd när det kommer till ideologi och religion på Cold Meat Industry, band med satanistiska och ockulta framtoningar hade konserter med det kristna industribandet Mental Destruction.
– Det där var en fantastisk grej, att vi kunde länka samman väldigt många olika typer av människor.
Min fördom är att ett kristet band skulle kritiseras av lyssnare som lockades av det mörka i Cold Meat Industry. Men det gjorde inget för dig?
– Nej, nej, nej. Tvärtom, jag älskade att det blev som en provokation gentemot dem som ville kategorisera. Alla fick tro och tycka vad de ville.
I och med denna bredd är det ju onekligen svårt att beskriva vad för sorts musik Cold Meat Industry gav ut. Har du något samlingsbegrepp som rymmer alla banden?
– Nej, det är jättesvårt. Många vill ju trycka in musiken i kategorier. Men det handlar mer om en känsla i musiken, vemod eller vad det nu kan vara, som kanaliseras i olika typer av klanger.
Roger Karmanik 30 år, 1996.
Roger Karmanik framför Linköpings domkyrka.
Även om det aldrig blev en guldgruva ekonomiskt så tog det inte lång tid innan Cold Meat Industry fick vind i seglen. Skivsläppen blev uppmärksammade internationellt och ganska snart började skivbolagets band, däribland Rogers nya projekt Brighter Death Now, turnera tillsammans i Europa. Genom djungeltrumman spreds nyheten om ett mystiskt skivbolag med ett nytt sound från Sverige.
– När vi kom ner i Europa blev vi tagna på sängen. Det kom massor av människor på spelningarna och folk hade koll på musiken. Till vardags satt vi liksom i en skyddad verkstad i Linköping och nu kom vi till lokala skivaffärer i Tyskland som hade ett speciellt fack för Cold Meat Industry-skivor. Det var riktigt mäktigt.
Roger Karmanik grundade Cold Meat Industry 1987. I dag är skivbolaget mytomspunnet i industrigenren och Karmanik själv något av en legend.
Samtidigt var och är Cold Meat Industry och Roger mer eller mindre okända i hemstaden, till exempel har Corren bara gjort en enda kort intervju med Roger tidigare. Kanske var det för konstigt, för mörkt eller för smalt för den lilla medelklasstaden på slätten. Men hur kunde Linköping och Östergötland bli ett sådant centrum för den här extrema musiken? Kulturjournalisten och förläggaren Carl-Michael Edenborg var en del av 1980-talets industriscen i Linköping och hans musikprojekt Verboten gjorde 1985 en splitskiva med Lille Roger. Han tror att mörkret är en reaktion på dåtidens fördömande normalitetsblickar i staden.
Jag hade inte tid för folk som skulle stå och bläddra bland skivor. Nej, det var liksom inte tanken, butiken var oftast stängd och låst.
Roger Karmanik
– Hade man på sig svarta jeans och ett par kängor fick man onda ögat av kärringarna och gubbarna i Linköping. Då finns det en stor risk att man blev ännu mer extrem. Linköping var regementsstaden, biskopssätet, högskolan, frimurarorden. Jag tror det gjorde staden intolerant, homogen och ängslig, säger Carl-Michael Edenborg.
Förläggaren och författaren Carl-Michael Edenborg var en del av 1980-talets industriscen i Linköping. Han tror att anledningen till att den mörka musiken kunde växa sig stark i staden var en reaktion på dåtidens fördömande normalitetsblickar.
Efter flera expansiva år fick kontoret och lagerlokalen flytta ut från Rogers sovrum; först till en källarlokal och därefter öppnade man till och med en Cold Meat Industry-butik på Nygatan 41, mitt inne i Linköping. Men att sälja skivor över disk var inget som lockade Roger.
– Det störde ju mest. Jag hade inte tid för folk som skulle stå och bläddra bland skivor. Nej, det var liksom inte tanken, butiken var oftast stängd och låst, och det säger sig självt att det var en ganska usel affärsidé att ha en butik som inte ville ha kunder. Vi sålde våra skivor på postorder. Jag älskade design, så postorderkatalogen jag skapade var nästan som ett magasin, med intervjuer med mina artister. Katalogerna blev som en grej, det hjälpte till att sprida våra musik internationellt, säger Roger.
Mellan 1996 och 1999 hade Cold Meat Industry en butik på Nygatan 41.
–Jag hade inte tid för folk som skulle stå och bläddra bland skivor. Det störde ju mest, säger Roger Karmanik.
För Linköpingsborna blev butiken på Nygatan lite av en spännande gåta, dekorerat med ockulta symboler och dödskallar. En av personerna som blev fascinerad av butiken var Claudio Marino, som då var tonåring och sångare i metallbandet Roswell.
– Jag tyckte att skyltfönstrena såg black metal ut. Så jag knackade, på men ingen öppnade. Jag hörde att det spelades musik där inne så jag fortsatte att knacka. Till slut öppnade Roger dörren en decimeter och synade mig från topp till tå. Sen sa han "jag säljer ingen metal här inne" och smällde igen dörren, säger Claudio Marino som numera är filmare och har gjort Cold Meat Industry-dokumentären "Soul In Flames - The Adversarial Fires of Cold Meat Industry". Filmen skildrar dels de ambitiösa, expansiva åren, men även den skoningslösa kraschen. För i mitten av 2000-talet faller Rogers privatliv ihop och med det kraschar också Cold Meat Industry.
Roger Karmanik grundade Cold Meat Industry 1987. I dag är skivbolaget mytomspunnet i industrigenren och Karmanik själv något av en legend.
Skivbolaget hade vuxit sig stort, kanske för stort för att Roger skulle kunna hantera allt själv. Vissa av banden på skivbolaget var inte nöjda med situationen och det skar sig mellan flera av dem och Roger. Samtidigt hade han det tufft på det privata planet där familjelivet höll på att rasa samman.
– Det var mycket press och mycket stress. Jag var olycklig i grunden och sen alkohol på det, det var inte en bra kombination. När Cold Meat Industry till sist gick i konkurs var det en lättnad, det blev en total jävla befrielse. Jag måste säga att det var en fantastisk upplevelse, jag rekommenderar verkligen konkurs till alla som behöver det, säger Roger.
Den psykiska ohälsan, har den varit stor?
– Allt är ju relativt men depressionen och ångesten ligger alltid där latent hos mig.
Och det är i det här läget, efter den totala kraschen, som Roger bestämmer sig för att bli... trädgårdsmästare. I några år gav allt som hade med musik att göra bara ångest. Sedan 2012 har växterna varit hans huvudsakliga syssla, sedan några år arbetar han i växthuset i Trädgårdsföreningen.
– Jag fick utlopp för min kreativitet genom att jobba med trädgård och växter. Och det har definitivt haft en läkande inverkan på mig. Just nu håller jag på att odla tulpanlökar. Nu under vintern blir det en del planering och förberedande av kommunens sommarblommor, hur vi ska pryda vår stad med blommor helt enkelt.
När Roger Karmaniks privatliv kraschade i mitten av 2000-talet sadlade han om till trädgårsmästare. I dag kombinerar han arbetet i Trädgårdföreningens växthus med att turnera med sitt band Brighter Death Now.
2017 hade det gått 30 år sedan Roger skapade Cold Meat Industry och för de som var intresserade av mörk industriell musik pratade man drömskt om det mytomspunna skivbolaget. En av dessa personer var arrangören Vlad Purice. Han fick en idé om att samla de kändaste banden som varit signade på Cold Meat Industry för en spelning i samband med 30-årsjubileet. Intresset visade sig vara enormt. Hundratals ville ha biljetter och sammanlagt flög det in publik från 42 olika länder till Stockholm. Roger och de andra banden, som inte hade hörts eller setts på flera år, stod återigen på samma scen.
– Det var ångestladdat att rota bland alla grejerna igen. Många minnen som jag förträngt och möten med folk. Det var såklart konstigt att träffas, men det kändes som att alla släppte det som varit och mer kände att det var kul att ses. Men man kan säga att den där konserten blev som en nystart för mig, att jag kom tillbaka till mig själv på något sätt.
Musikjournalisten Fredrik Strage växte upp i Linköping på 1980-talet och en av de första texterna han någonsin skrev var en intervju med Cold Meat Industry-bandet In Slaugther Natives 1988.
Musikjournalisten Fredrik Strage växte upp i Linköping på 1980-talet och en av de första texterna han någonsin skrev var en intervju med Cold Meat Industry-bandet In Slaughter Natives 1989. Han menar att artisterna rör sig i en väldigt obskyr genre, men i den genren är många av banden giganter, och Roger Karmanik en legend.
– För 99,9% låter den här musiken som ett jävla oväsen, det låter som att jorden håller på att gå under och musik som framkallar svår, svår ångest. Och även hos mig ibland, det är inte så att jag drar igång Cold Meat Industry när vi har parmiddagar här hemma. Men musiken är gåtfull och det känns som att sanningar ska uppenbara sig bara man fortsätter att lyssna. Det är musik som är svår att hitta in i, men ännu svårare att hitta ut ur när man väl fastnat. Jag blir ganska lokalpatriotisk när jag tänker på Cold Meat Industry, säger Fredrik Strage.
Efter återföreningskonserten 2017 växte kärleken till musiken och skapandet sakta tillbaka för Roger. De senaste åren har han kombinerat jobbet på växthuset med att turnera runt i världen med sitt band Brigther Death Now. Bara under 2024 har han turnerat både Europa och USA. Han har även återuppväckt Cold Meat Industry igen, men numera ges bara hans egna projekt ut där.
– Det är en nystart. Cold Meat kommer alltid att finnas, det är jag som är Cold Meat. Jag gör vad fan jag vill.
Claudio Marinos film om Cold Meat Industry premiärvisas i Linköping på Saga nu på fredag den 28 februari.
Fakta
Namn: Roger Karmanik
Alias: Brighter Death Now, Lille Roger, Bomb The Daynursery
Ålder: 59
Bor: Hägerstad i Kinda
Familj: Sambon Anna Skattung, tre barn från ett tidigare äktenskap, fyra bonusbarn och fem katter.
Cold Meat Industry-band från Östergötland: Brighter Death Now, In Slaughter Natives, Deutsch Nepal, Ordo Rosarius Equilibrio, Archon Satani, Raison D'être, Desiderii Marginis, IRM, Skin Area, Bocksholm.
