Marie sträcker händerna över huvudet och sätter ihop dem i en övning som heter sat kriya. Sedan för hon armarna åt sidorna och pustar i korta, jämna andetag.
– Den kallas eldandning och är en särskild teknik. Man blir pigg och rensar bort slaggprodukter och gifter ur kroppen.
Hon sitter i hallen hemma i lägenheten där det finns gott om plats att demonstrera övningarna. Fram till strax före jul höll Marie sju yogapass i veckan på Linköpings yogacenter som hon driver sedan fem år.
Sedan ett par veckor före jul tvingas hon genomföra sin träning i en rullstol.
Livet tog en ny vändning en dag i december. Marie skulle cykla till en julkonsert med Da Capo när hon blev påkörd i en korsning.
– Bilisten skulle svänga vänster och jag körde rakt fram. Vi hade båda grönt. Jag kikade på föraren och såg att han tittade bakom mig, i början av övergångsstället. Han ser mig inte, tänkte jag och sedan låg jag på backen.
Marie blev mer eller mindre överkörd. Hon hade däckspår över låren, men lyckades hålla sig vid medvetande.
– Eftersom jag är sjuksköterska visste jag vad jag skulle känna efter och jag började med att vifta på fingrarna. Sedan tårna. Och till slut nacken. När allt det fungerade kände jag mig faktiskt lugn.
På sjukhuset konstaterades revbensfrakturer, skadade inre organ och flera bäckenfrakturer. Efter nio dygn fick hon komma hem.
– Skriv att jag inte är arg, inte det minsta, säger hon. Jag förstår att mannen som körde bilen mår dåligt och vi pratar med varandra varje vecka. Jag är tacksam för att jag lever. Jag får inte stödja på benen än, men jag kommer att bli helt återställd.
När vi träffas har det gått sex veckor sedan olyckan. Marie äter inte så mycket smärtstillande medicin längre, men vaknar varje morgon med värk och stelhet i kroppen.
– Först känner jag mig som en gammal kärring, men när jag har gjort fem olika yogaövningar och mediterat en stund så får jag igång flödet och sedan gör det inte ont längre.
Tidigt i höstas skrev Marie Lundberg ett mejl till Correns sportredaktion där hon tipsade om mediyoga. I sitt arbete på Linköpings yogacenter har hon sett fördelarna med träningen på nära håll. Själva grenen är sprungen ur kundaliniyogan och utvecklad i Sverige av Göran Boll vid MediYoga institutet i Stockholm.
– Enkelt förklarat har Göran använt övningar från kundaliniyogan och dragit ner tempot. Tillsammans med långa, djupa andetag blir yogan terapeutisk och passar för människor med olika funktionsnedsättningar. Därför fungerar den så bra inom vården, säger Marie.
Själv har Marie arbetat många år på universitetssjukhuset. Hon startade yogacentret parallellt och har gradvis minskat sin anställning tills hon sade upp sig våren 2015 för att satsa helhjärtat på det egna företaget.
När tipset skrevs ville Marie alltså berätta om fördelarna hon upplever med mediyoga i sitt yrke. Att den skulle bli en så stor del av hennes egen fysiska återhämtning visste hon inte då.
– Man kan visserligen säga att yogan blev svaret när jag behövde lugn i vardagen för drygt tio år sedan. Jag var 35 år ungefär och fick inte stopp i tankarna. Jag mådde inte alls bra och hade inte gjort det på ett tag. Jag provade kristen djupmeditation men lyckades ändå inte stilla tankarna. Inte förrän jag kom i kontakt med yogan. Jag lärde mig meditera och känslan man upplever går inte riktigt att förklara. Det blir tyst, och sedan kan man lyssna till hjärtats röst.
Och i dag?
– Hela vardagen kräver så stora prestationer i dag och det kommer man ifrån i mediyogan. Man yogar tyst, med slutna ögon, utan speglar eller pekfingrar från läraren. När man andas långsamt går kroppen ner i ett nästan sömnliknande tillstånd.
Marie har inte varit utanför dörren sedan den dag hon kom hem från sjukhuset. Hon längtar ut förstås och ser fram emot att snart kunna leda sina yogaklasser från sin rullstol.
– Man behöver inte sitta på golvet för att göra övningarna, det handlar om att sitta bekvämt med rak rygg. Jag har blivit väldigt stark genom all träning och jag tror att det är mycket tack vare yogan som jag klarade mig så bra i olyckan.
Med lite distans, hur känner du för det som hände?
– Jag kan faktiskt se något bra. Jag är glad för omsorgen och kärleken från alla fantastiska vänner. Jag har ätit så många semlor! Och så känner jag stor tacksamhet för vården vi har.
– Och en sak till; nu när jag vet att jag kommer att bli bra så kan jag – på ett plan – förstå varför det hände. Jag har bara sprungit på, utan att stanna upp, men nu har jag fått tid att tänka på riktigt. Det är när varje minut av tillvaron inte är uppbokad som kreativiteten kommer fram. Det hoppas jag i djupet av min själ att jag har förstått nu. Den lärdomen tar jag med mig.