Mattias Johansson knallar längs med sargen och ska påbörja ett av många pass i den gamla ishallen i Kungsbacka. Det är bara nån vecka kvar till seriestart, men fortfarande är ispassen på bandyplan inte särskilt många.
– Det är som det är. Vi försöker göra det bästa av varje pass och har blivit rätt bra på det, säger han.
Vi möts i den lilla cafeterian vid sportcentret i Kungsbacka. Utanför ska en dammatch i fotboll just börja, inne i den större ishallen tränar ett av Hanhals hockeylag.
LÄS MER: Skyttekungen: "Jag skulle inte byta det här"
Själv har Mattias jobbat hela dagen, innan han åkte direkt till ishallen för att förbereda kvällens ispass.
Det här är hans tredje säsong i klubben, de två tidigare har han varit spelande tränare men i år är han ”bara” assisterande tränare utöver att han spelar.
Förutsättningarna för den lilla klubben från Frillesås är extremt annorlunda än de exempelvis Villa Lidköping har. Ytterligheterna blir inte större än så här.
Och Mattias Johansson vet. Han kom nämligen hem till Frillesås från just Villa.
– Min sista match blev förlusten i SM-finalen mot Västerås i Tele2 Arena i Stockholm. Efter det behövde jag en nytändning i min bandy, samtidigt som det var tuff konkurrens i Villa och jag hade svårt att hitta min plats ordentligt.
Vad saknar du mest från den tiden?
– Att veta vad det är för förhållanden när man går ut till träning och match. Och att kunna ha sina grejer på samma plats hela tiden. Här får vi köra allt material mellan de olika hallarna vi tränar i.
Valet blev ändå moderklubben, även om det fanns andra alternativ.
– Ja, jo, det fanns det kanske. Men jag kände att jag ville försöka få liv i Frillesås igen och ville ta mig an tränarrollen också.
– Sen har givetvis många frågat mig om det inte var rätt korkat att byta de fina förutsättningar vi hade i Villa mot det här. Och man kan kanske tycka så, men det kändes som jag behövde ny gnista samtidigt som Frillesås gjort en bra säsong innan jag kom och hela föreningen var på gång.
Kan man säga att framgången att gå upp i elitserien med moderklubben var en större glädje än att spela SM-final med Villa?
– Hade vi vunnit SM-guldet så hade det självklart varit svårt att slå, men man bryr sig om varenda person runt Frillesås på ett annat sätt när det är en liten klubb. Därför kändes det väldigt stort, för alla, när vi tog steget upp.
Han erkänner dock att den sociala delen av livet blir lidande på ett annat sätt när man spelar i Frillesås.
– Så är det ju. Man måste jobba heltid och sen i princip dra direkt till träningen nästan varje dag i veckan. Man kan tycka det är galet, men för de flesta bandyspelare så är det verkligheten.
Som om det inte var nog så jobbar han också med bandy på dagtid.
– Jag arbetar på ett företag som tillverkar bandyklubbor. Så just nu försöker jag se till att motståndarna har klubbor till premiären. Det har varit lite körigt den senaste tiden så jag har både tillverkat, plockat, letat och skickat klubbor idag.
Frillesås tippas av de allra flesta att få kämpa riktigt hårt för att klara av att hänga kvar. Det är Mattias väl medveten om.
– Självklart är vi inte tippade att komma topp åtta och historiskt sett har nykomlingarna haft det svårt för det är stor skillnad mellan serierna. Samtidigt vet vi inte riktigt standarden på lagen från topp åtta och neråt, det brukar skifta rätt mycket från år till år men det är väl de lagen vi får försöka sno poäng ifrån. Jag tror inte marginalerna mellan lag nio och de som blir sist kommer vara så stora.
Frillesås börjar med tuffast tänkbara motstånd, regerande mästarna Edsbyn på bortaplan.
– Det blir en tuff start, de är bra hemma, säger han och skrattar. Det är väl ingen som förväntar sig att vi ska vinna en sån match, men nånstans tror ju vi att vi kan störa dem. Och alla inne i vårt omklädningsrum har längtat efter en premiär i elitserien, det kan jag lova.