Det stora samtalsämnet inför starten Vasaloppet var hur varmt det skulle bli. Skulle rekordnoteringen på dryga 12 grader från 1959 överstigas?
Nu blev det inte så varmt som befarat. Men det var ändå mer än tillräckligt milt för att förvandla stora delar av spåren till små bäckar i vilka åkarna gjorde sitt bästa för att ta sig framåt.
Det före skidstjärnan Tobias Fredriksson stod i Vasaloppets egna vallabod vid starten i Berga by och han berättade att flertalet åkare kommit in i sista stund och bett om hjälp med att hitta den rätta vallningen. Men det var lite som Jönköpingsbon Jörgen Lundgren sa:
– Det finns ingen valla som fungerar i det här. Det är vattenskidor som gäller. Vattnet i spåren suger ju något så enormt. Inte ens i nedförsbackarna så får man något gratis. Men det är ju ändå en folkfest ute i spåren och på något sätt så är det ju ännu skönare efteråt ett sånt här år, sa Lundgren innan han svepte i sig ännu en mugg blåbärssoppa och stakade vidare mot målet i Mora.
Den som serverade honom den var Linnea Göteson. Den enda av de som jobbar i Mångsbodarna som är bofast i byn och hennes Vasaloppshistoria sträcker sig hela vägen tillbaka till det första loppet 1922.
– Då var det min mormor och morfar som stod här. Jag var med första gången när jag var sju år. Då skidade jag ner vilka åkare som kommit till telefonstation nere i byn. På den tiden plockade vi blåbär på somrarna som vi sen kokade soppa på till Vasaloppet. Man gruvar sig lite för varje år, det är ju mycket jobb. Men det är kul, det kommer ju mycket folk till byn.
En som kom till Mångsbodarna var Motalas kommunalråd Camilla Egberth (s). Men i det tuffa föret tog hennes resa slut när hon kom till Evertsberg.
För dit han hon inte innan repet drogs.
– Det drogs precis innan jag kom fram. Så nu har man sett det där ökända repet. Det var riktigt tufft när det inte fanns några spår att åka i. Men ändå väldigt roligt att få uppleva det. Det är ju ett väldigt speciellt lopp måste jag säga, säger Egberth som timmarna efter att hon klivit ur spåren inte kan svara på om hon kan tänka sig att ta revansch nästa år.
– Det måste jag fundera på ett tag. Min man säger att jag ska åka öppet spår i så fall. Vi får se hur det blir.
Egberth lär inte vara den enda som behöver fundera en stund. Men som en åkare sa efter målgång till sin kamrat.
– Nu kan det fan bara bli bättre.