Triathlon för alla är ett treårigt projekt som genomförs av Svenska Triathlonförbundet och finansieras av Allmänna arvsfonden. Projektetet inleddes 2021 och har som syfte skapa förutsättningar för personer med funktionnedsättning inom triathlon. Camilla Oldberg är tillsammans med Paralympicsmedaljören Mikael Fredriksson, ledare för projektet.
– Det här gör vi för att utbilda och skapa ett engagemang för människor med funktionsnedsättning att vilja hålla på med triathlon. Just idag har vi ett öppet tillfälle för alla som vill att testa på den anpassade utrustningen. Vi kan vägleda de som vill testa och få det här projektet att växa med tiden, säger Camilla.
Med under dagen fanns också Team Lewa Sport. Ordförande Uwe Braatz vill se en utveckling i klubben när det kommer till parasport.
– Vi vill vara en förening på alla och jag har tjatat på Camilla och Mikael för att de ska komma hit. I klubben har vi personer som tränar och tävlar i paratriathlon och vi vill vara med i det här projektet för att utveckla oss, säger han.
Vad tycker du om att projektet har startats?
– Camilla och Mikael är exemplariska och ett perfekt exempel på vad man kan göra för att lyfta sporten. Det ska finnas möjligheter för alla, säger Uwe Braatz.
Han fortsätter:
– De verkar helt sålda på Motala också, säger han också skrattar.
Mikael Fredriksson:
– Det är ett grymt område här i Råssnäs. Det är väldigt tillgängligt, det är plant och det finns en ramp ned i vattnet så det här är ett perfekt ställe och tillfälle att vara här på, säger han.
Bredvid Motala Segelsällskaps hus var det många som var nyfikna på utrustningen som Mikael och Camilla hade med sig. En av de var Thomas Bark som satte sig i stolen för att testa på handcykling. Både han och undertecknad var trötta efter att ha cyklat en provrunda.
– Det var annorlunda cykling, det var jobbigt och kul, säger Thomas.
Vad var utmaningen?
– Jag tror det handlar om tekniken. Man måste hitta rätt teknik och ha bra styrka. Det gick ganska så tungt vilket det kan göra i vanlig cykling ockå men man är inte van med att köra med armarna.
Thomas Bark satte högsta fart mot boulebanan i Pariserviken.
– Jag hittade ett flyt men det var väldigt jobbigt. Jag kan tänka mig att man kan få en hel del mjöksyra om man kör längre än så här, säger han.