– Jag ska inte hymla med att jag tycker det är den största idrottsprestationen jag gjort, någonsin.
Annie Thorén spricker upp i ett stort leende där hon sitter på trädäcket vid familjehemmet intill Motala ström. Det vore lätt att tro att hon syftade på sin fjärde plats på VM i Oklahoma i fjol eller något av de tre SM-guld hon vann i fjol. Men så är det inte.
Det hon håller som högst av alla de prestationer hon svarat för under karriären är något överraskande att hon cyklade Vätternrundan på 6.52 för knappt två veckor sedan.
Förklaringen? Hon trodde inte ens själv att det var möjligt.
– Det var bara en person som trodde att jag skulle klara det. Så jag chockade ju verkligen folk och inte minst mig själv. Så det har gett mig en tid som jag kan bära med mig hela livet och vara stolt över, säger Annie som berättar att hon fått mer kommentarer om sin färd runt Vättern än vad hon vanligtvis brukar få när hon tävlar i triathlon.
Något som hon menar att hon kan förstå.
– Alla kan ju relatera till Vätternrundan eller till något av de andra klassikerloppen. Alla känner ju någon som har åkt den. Även den minst idrottsintresserade människa jag känner vet ju att 6.52 är en jäkligt snabb tid på Vätternrundan. Om jag säger att jag gör en halv ironman på 4 timmar och 20 minuter så är det ju inte lika många som vet om det är bra eller inte, säger Annie som under Vätternrundan fick både en rejäl distans och fartpass inför det som väntar i helgen.
För då ska hon nämligen försöka försvara sitt SM-silver på medeldistans när Vansbro triathlon avgörs. Något som hon tror kommer bli en riktigt tuff uppgift.
– Det blir nog lite svårt måste jag erkänna. Dels så har ju Lisa Nordén, som tog OS-silver på olympisk distans för fem år sedan, gått upp och satsar nu på långdistans. Sen har vi flera tjejer, bland annat Eva Nyström, gjort comeback. Sen har vi ju en långdistansboom i Sverige så det är många fler som är med än tidigare, säger Motalatjejen som ser både för och nackdelar med det.
– Vi missar ju alla chanser att få med någon på OS om alla satsar på långdistans. Men för oss som håller på med det så är det ju bra. Den ökade konkurrensen gör ju att sporten utvecklas och blir mer intressant. Inte minst för sponsorer, säger hon.
Fler och tuffare konkurrenter på startlinjen är dock inte den enda orsaken till att hon tror att hon kan få det svårt att försvara medaljen från i fjol. När hon för tre veckor sedan tog silver över olympisk distans i Uppsala stördes hon av andningssvårigheter under loppen. Och de besvären har hon även känt av under träning den senaste tiden.
– När jag kör väldigt hårt så får jag svårt att andas. Jag upplevde det som att jag fick ett astmaanfall. Jag har inte fått det bevisat kliniskt än. Men jag har fått en remiss till en astma och allergi-läkare, berättar Annie som när hon ser tillbaka på karriären kan konstatera att hon nog haft besvären under lång tid men att de nu blivit större.
– Jag har tittat tillbaka i minda träningsdagböcker och sett att ett par veckor in i maj så har jag varit sjuk flera år i rad. Förkyld och snörvlig. Jag har ju föräldrar som är gräsallergiker och en bror som är pollenallergiker så det är kanske inte så lustigt om jag också är det, säger hon och konstaterar att det som elitidrottare inte bara är att gå till närmaste apotek och köpa en astmaspray och köra vidare.
– Jag dopingtestas ju rätt ofta och det är en jäkla procedur att få dispens för en astmamedicin. Men jag är glad att jag har fått hjälp att bli av med problemen.