– Eller som "always the bridesmaid but never the bride". Jag är inte bitter, säger Annie och skrattar.
I år är det åttonde gången som hon är nominerad till MVT:s guldklocka. Men än så länge har hon inte fått den.
– Jättekul att vara nominerad igen, jag ser det som en stor ära. Det visar ju att jag har hållit hög klass under lång tid, trots att jag bara är 25 år. Det är så jag ser det.
Höjdpunkterna den gångna säsongen var sjunde SM-guldet, den här gången på sprintdistans. Hon var också tvåa på olympisk distans och fyra på medeldistans.
– Men den största meriten var kanske ändå att jag för första gången fick kliva upp på pallen i en internationell tävling då jag blev trea på Challengetävlingen i Åbo i Finland i augusti. Dessutom slog jag damrekordet på Vätternrundan, även om det inte är en tävling. Men det var en upplevelse jag alltid kommer att bära med mig.
Det största målet för den kommande säsongen blir långdistans-VM i Danmark i mitten av juli.
– Jag kommer fortsätta satsningen på internationella tävlingar, möjligen startar jag i någon SM-tävling under sommaren men det blir inte alla den här säsongen. Mitt mål är att ta en seger i en av de internationella tävlingarna och som triathlet har man inte så många chanser på sig. Det kanske blir 6-7 tävlingar på en säsong.
Precis som tidigare lägger hon en stor del av sina förberedelser och sin säsong utomlands.
– Det blir naturligt nu när jag har min pojkvän i Colorado. Jag kommer dessutom inleda säsongen som jag brukar, med ett tio veckor långt träningsläger på Mallorca med start första helgen i mars.
– Jag spenderar mindre och mindre tid hemma i Motala, men det kommer alltid att vara hemma. Man uppskattar staden mer och mer när man varit borta ett tag.