– Att vinna på söndag skulle slå ut allt annat. Vinner man det här, då har man gjort ganska mycket, säger Per K Eriksson.
– Det skulle vara det totala erkännandet från hela världen. Alla vet vad Elitloppet är. Det är nästan så att det inte går att förstå, säger Stefan P Pettersson.
Mellan Per K Erikssons gård Högstorp, där Royal Fighter går i hagen och förmodligen är fullständigt omedveten om vad som väntar, och Stefan P Petterssons Björkhult, där Oasis Bi gör samma sak, är det ungefär en mil på slingriga vägar.
Dan före dan före dan före dan hälsade vi på hos båda succétränarna.
De är lika mycket kompisar som konkurrenter – och lika lika som olika.
– Stefan har gjort ett fantastiskt matcharjobb och verkligen kört in pengar. Vi pratar mycket. Stefan är rolig att slå, men P-G (Svärd, ägaren) är ännu roligare. Haha. Klart att det är lite prestige. Men kan inte vi vinna vore det roligt om Stefan gjorde det, säger 56-årige Eriksson.
Någon timme senare sitter Stefan Pettersson, 51, på altanen och säger ungefär samma sak.
– Vi träffas nästan varje dag. Pelle är extremt rutinerad och har sysslat med det här i nästan hela sitt liv. Han är duktig och delar med sig med av sina erfarenheter. Skulle det jävlas för oss vore det kul om det gick bra för honom.
Olika vägar
Tränarna har minst sagt tagit olika vägar till dit de befinner sig just nu i i travlivet.
Per K Eriksson emigrerade i början av 80-talet till andra sidan Atlanten, blev en av USA:s mest framgångsrika tränare och vann bland mycket annat tre Hambletonian. Efter 20 år flyttade familjen hem och driver nu en betydligt mindre verksamhet på gården vid Gammalkil.
Stefan P Pettersson har slagit igenom stort under de senaste åren. Blev egen proffstränare efter att ha varit anställd och jobbat under 20 år på ATG:s hästklinik på Mantorptravet. Parallellt jobbade han även som amatörtränare, med viss framgång. Nu finns runt 40 hästar i stallet som han driver tillsammans med sambon Martina Lundin och det är ingen tvekan om vem som är kung där – på samma sätt som Royal Fighter bär den osynliga kronan på sin gård.
– Oasis är äldsta hingsten här. Han blir allt lite bortskämd. Vi har några tvåårshingstar som fortfarande håller på och skriker och härjar, men de brukar ge sig efter ett tag när de förstår vem som bestämmer. Vi ser honom också det första vi gör när vi vaknar. Då står han i sitt fönster och väntar på frukost, säger Pettersson.
Slog igenom
Även vad gäller hästarna har vägarna till Solvalla varierat. Royal Fighter slog igenom i fjol, vann sitt försöksheat och slutade fyra i Elitloppsfinalen, men har inte tävlat så mycket efter det. Oasis Bi har imponerat stort ända sedan i höstas, var inte långt från seger i Prix d´Amerique och har tidigare valt att tacka nej när det svenska storloppet viftat med en rosa inbjudningsbiljett.
Nu är han med.
För första gången.
Lugnast av alla är hästen, som med sina 3,6 miljoner kronor toppar årslistan över landets vinstrikaste hästar.
– Han är hur lugn som helst även om det är mycket uppståndelse med tjo och tjim på läktaren. Det ser i alla fall ut som om han njuter av det. Han stannar till och tittar och blir inte det minsta stressad. Inför Prix d´Amerique var det ingen i hela världen som ens trodde att vi skulle vara i närheten av att tjäna några pengar. Nu känns det som att vi har en möjlig chans att gå till final.
Hur mycket drömmer du om seger?
– På ett sätt gör man det, men samtidigt vet man att allt måste gå perfekt samtidigt som det måste jävlas för de andra. Alla är i princip lika bra. Det gäller att det inte är oss det jävlas för. Då har vi också chansen. Nuncio sticker ut, men i övrigt är det helt ovisst.
Favorit
Per K Eriksson gör samma analys.
– Nuncio vet vi alla hur bra han är. Han är nog favorit för alla. Men om allt stämmer är vi med där framme…det enda jag är lite rädd för är om det blir slirig bana. Det gynnar inte oss.
Om du jämför känslan med i fjol?
– Då snubblade vi in på ett annat sätt. I år njuter vi mer. Hästen är mer förberedd och springer inte lika snett. Dessutom verkar han mycket lugnare till sinnet. När vi kom till Jägersro kände vi att ”fan, det här är inte likt honom”. Men han var laddad på helt rätt sätt.
Sexton av världens absolut bästa hästar finns med på Solvalla – och de startsnabba Mantorpskusarna hade turen att få första startspår i respektive försöksheat, vilket räknas som en klar fördel. Tillsammans med Hambletonian och Prix d´Amerique räknas Elitloppet (med tre miljoner till vinnaren) som världens största travlopp.
Vilket som är störst?
Beror vem du frågar.
Vem som är störst av Oasis Bi och Royal Fighter?
Får vi se på söndag.
– Royal Fighter är mer av en tuffing. En okänslig rackare. Grannen här borta har förresten döpt sin robotgräsklippare till Royal Fighter. Då förstår man att hästen blivit stor, säger Per K Eriksson och skrattar.
– Oasis springer så fort som vi säger. Sparar mer energi. Kanske inte lika tuff…men han var trea i Prix d´Amerique som är världens tuffaste lopp. Så vad är tuffhet? Men jag förstår vad Pelle menar, säger Stefan P Pettersson.
Tuff bransch
Visste ni förresten att han upp till 30 års ålder satsade på – hästhoppning.
– Då insåg jag att det fanns en möjlighet att träna hästar och få en viss inkomst på det. Ridsporten är extremt dyr. Jag hade inga förmögna föräldrar och fick jobba som en idiot för att få det att gå runt.
Det är en tuff bransch det här också.
– Ja, för tusan. Det är tuffa kollegor och konkurrenter, du har spelare med och mot dig, du har ägare med dig och mot dig. Och det blir många långa dagar.
Är det värt det?
– Man hoppas och tror det. Det är jäkligt skoj…vi har inga barn och det underlättar. Du kan vara mer egoistisk, göra det du tycker är kul och tänka mer på dig själv. Går det bra är det värt allt.