Trägen vinner sägs det och att det gamla ordspråket stämmer kan travtränaren Olov Granath intyga. För när han i måndags satt upp i sulkyn bakom Agnes Lixarve och styrde ut till kvällens sista lopp på Mantorptravet så hade han kört 236 lopp utan att vinna.
Men i den 237 starten så skedde det. Det må ha varit en skräll för spelarna men kanske allra mest överraskande för Granath själv.
– Jag har tänkt så många gånger att någon gång kommer jag vinna och på hur det kommer kännas. Men den här gången var det så absurt att vi vann. Så jag fattade nog inte förrän dagen efter att vi hade gjort det. Men jag var så klart otroligt glad, säger Granath när vi träffas hemma på gården i Bänorp mellan Borensberg och Ljungsbro.
Regndropparna smattrar mot stalltaket och ute i hagen tar Agnes Lixarve sig en tugga gräs. Om det sexåriga stoet är överraskad över att hon knep sin första seger i sin 30:e start är oklart.
Granath däremot berättar att han inte trodde att det var nu som nollan i segerkolumnen skulle raderas ut.
– Hon har inte riktigt varit på hugget. Hon har varit bra men inte så bra. Men sen fick hon ett helt perfekt lopp och fick bara gå med, säger Granath.
I sista sväng gav han Agnes Lixarve anfallsordern och hon svarade med att kliva ut och spurta ned fältet. Men han menar att det inte var helt givet hur hästen skulle reagera när han drog i högertömmen för att styra ut henne i spåren.
För det har hänt att hon satt kurs rakt ut mot staketet. Något som Granath tror kan ha med hennes uppväxt på Gotland att göra.
– På Visbytravet så har de ingången till stallbacken i utgången av sista sväng så vi tror att hon vill springa hem. Och när hon kom hit så hade hon inte alls någon spurt så det har vi jobbat mycket med, säger han.
Konstaterar sen att det tog 13 år från det att han tog ut körlicensen tills den första segern kom. Kombinera jobbet som officer med att vara amatörtränare hade han då ägnat sig åt i fyra år.
Historien bakom det är också lite speciell.
– Vi var ett gäng som gillade trav. Vi spelade och gick på trav ihop. Sen köpte vi en travhäst. Sen när det blev för dyrt att ha den i träning så sa vi att vi skulle prova att träna den själva. Så det är en slump som är följden av ett intresse och när man väl börjat är man fast, säger Granath med ett leende.
Då var hemvisten Boden i Norrbotten. Men för tio år sedan flyttade han med hustrun Viktoria, som är från Östergötland, 100 mil söderut till den lilla hästgården i Bänorp.
Båda jobbar de på stridskolan i Kvarn. Det är när arbetsdagarna där är slut som han byter om till travtränare.
– Det här är bara på hobbynivå så det är tidiga morgnar och sena kvällar. Det är en livstil och det skulle aldrig gå om inte Viktoria också var intresserad.
Du har aldrig tänkt att du ska lägga av under de här åren?
– Det är klart att man har funderat på, när det bara är blött och mörkt på hösten, vad det är man håller på med. Men vi sa det när vi körde jobb på banan förra veckan och solen sken att det är såna dagar man ska komma ihåg i höst, säger han.
Blir sen tyst en stund.
Fortsätter sen;
– Det är hästarna som gör det. Vi skulle aldrig göra det om vi inte älskade hästarna. Så när man kommer ut här så får man energin och när man nu dessutom vinner så orkar man hålla på ett tag till, säger han och skrattar.