– Fast vi tävlar också, och nästa resa blir till Lessebo, för tävling i min klass, som heter ”Formel Micro”. Det är den yngsta klassen som får tävla.
Är det inte väldigt tidigt att börja med en så farlig sport när man är 8 år?
– Nej, man kan faktiskt börja med karting redan som sexåring, berättar mamma.
– Då heter klassen "Cadetti".
Noah tävlar och tränar annars mest i Linköping, och numera blir det resor dit varje vecka, tillsammans med pappa och mamma. Hela familjen är engagerad inom motorsport och tillhör Västra Östergötlands Motorklubb, som har sin hemvist i Skänninge. Både pappa och mamma kör folkrace och har tidigare varit kartläsare i rally. Att Noah skulle följa i samma spår var nog självklart, fast han spelar faktiskt fotboll också.
Så då siktar du på att bli Formel 1-stjärna så småningom?
– Nej, jag tror inte det. Formel 1 går för fort, jag vill nog gå över till rallycross när jag är färdig med gokarten.
Men din kart går väl också väldigt fort?
– Man kan komma upp i 70 - 80 km/h om det är en raksträcka.
– Och om däcken och alla justeringar stämmer, förklarar mamma.
Väldigt mycket handlar om säkerhet, och visst finns det risker. – Till exempel om man bromsar för hårt kan man flyga av bilen. Fast det händer väldigt sällan.
Annars är utrustningen den viktigaste säkerhetsfaktorn. Noah har skor, overall, handskar, huva, nackskydd och hjälm. Allt är flamsäkert, till och med tråden som mans syr sponsorlogotyper med.
– Och det blir väldigt varmt! Värmen är jobbig och under intervjun vill han inte posera i sin hjälm längre än nödvändigt.
Är det inte en dyr sport?
– Jo, det är rätt dyrt, berättar mamma. Karten köpte vi begagnad, men det är ju mycket med utrustning och resor, bränsle och inte minst däck, som kostar. Det skall ju vara regndäck ibland och helt släta "slicks" ibland. Många som tävlar sätter på nya däck inför varje heat.
Några sponsorbudskap är inte aktuella riktigt ännu. Men för en tid sedan gick Noah ut på Facebook med ett önskemål om att få begagnade motorgrejer som annars skulle skrotas. Det visade sig att grannar och vänner gärna ställde upp, nu har man bland annat fått många uttjänta batterier, som man nu kan sälja vidare och där många kanske annars hade hamnat i naturen.
– Så tack så mycket, säger Noah, när intervjun avslutas.