Prisskåpet är fyllt med pokaler, silvertulpaner, plaketter och medaljer. Här finns minnesmärken från prestationer i så väl Svenska rallyt och RAC som Marathon-, Akropolis- och Monte Carlorallyt. Alla internationella stora tävlingar med hög status.
Men i prissksåpet finns också minnesmärken från till exempel Jämtrallyt och Masrallyt.
– Jag tyckte om att köra alla typer av tävlingar, säger Henny Ehringe som började med att köra för SMK Motala.
– De mindre tävlingarna var väldigt bra träning inför de större.
Hon gillade de tekniska rallyna bäst. Det skulle helst vara kurvigt, knixigt och på grusvägar. Och hon visar bild efter bild tagna av pressfotografer där bilen är helt i luften, hur ekipaget kommer flygande över backkrön.
Att som Henny Ehringe köra till sig ett heltidskontrakt för Volkswagen är en prestation i sig. Det kontraktet fick hon för övrigt efter ett RAC-rally då hon i mörker missade en hårnålskurva och flög rak ut över ett stup och kilade fast bilen, en Saab, i en klyka i en gigantisk gran. För innan den flygturen ledde Henny med sju sekunder mot Pat Moss som då var den regerande europamästarinnan.
Att hon dessutom ofta fick höra, och läsa, i media att det var ”100 man och en kvinna” som startade i tävlingen gör ju inte saken sämre. Henny fick dessutom bli Henny-Britt för att inte förmodas vara man: Henry.
För konkurrens fick hon - och gav. Hon var med och fajtades i toppen i många tävlingar.
– SM-tävlingarna var riktigt roliga, vi jämförde tider och vi tävlade inbördes. När vi var på EM var det inte riktigt samma stämning, det var mera allvar då. Men det var en härlig tid, minns Henny Ehringe.
Hon och kartläsaren Anne-Li Lindquist var ett vinnande team.
– Hon var finska och hon var helt suverän alltså! Vi gjorde bra ifrån oss tillsammans.
– Jag fick inte med mig henne sedan på EM. Trots att man aldrig dela på ett vinnande team så gjorde man precis det. Jag fick i stället en kartläsare som var en tysk motorjournalist och jag märkte direkt stor skillnad, berättar Henny Ehringe.
Efter ett okänt antal tävlingar på alla nivåer, totalt 13 år bakom ratten - varav ett som heltidsproffs - fick Henny Ehringe nog av rallycirkusen. Året var 1964.
Sista tävlingen var Marathon-rallyt, Spa-Sofia-Liège. En tävling som gick genom de då helt stängda öststaterna. Starten och målet var i Spa.
Vi talar om ett rally som totalt omfattade cirka 300 mil och som kördes i ett sträck, endast med korta stopp för bränslepåfyllning. Mat fick de samtidigt som bilarna tankades. En extremt krävande tävling.
– Det fanns inga människor och inga djur ute. Däremot var det posteringar överallt, minns Henny.
– Där, när vi hade kört genom Tjeckoslovakien och skulle tillbaka till Spa, körde vi fel och vi fick inte fortsätta när vi kom fram till gränsstationen. Det var bara att vända - det blev en timmes felkörning. Vi hade bråttom för att hinna fram till rätt gränsstation i tid men vi hamnade bakom en lastbil som körde så sakta, så sakta. Jag tutade men det hjälpte inte och vägen var så smal att det var omöjligt att köra om. Och jag vågade inte ta ner i diket för att köra om, jag kunde bara inte göra det, minns Henny.
Så gick det som det gick. Ekipaget kom tre minuter för sent till den sista tidskontrollen före mål och uteslöts ur tävlingen. Detta efter att ha kört nästan oavbrutet i tre dygn.
– Bilen spann som en katt. Det var en otrolig besvikelse, berättar Henny Ehringe.
Och bilen ja. Det var en specialbyggd Volkswagen, en prototyp av en ”Bubbla” med extra motorstyrka som sedan endast blev tillverkade i 200 exemplar.
Efter den tävlingen lade Henny i alla fall rally-hjälmen på hyllan och slutade att tävla.
Sedan tog en karriär inom NTF vid och blande de stora projekt som Henny Ehringe arbetat med finns att hon var utbildningsledare för omläggningen till högertrafik 1967 och uppstarten av ett motorcentrum i Östersund dit motorjournalister från hela Sverige fick komma för att prova på NTF:s utbildning i vinterkörning.
Bland annat fick de testa Hennys egna Porsche 912, den första bil hon köpte privat efter att hon slutat tävla. En bil som gjorde 200 kilometer i timmen - en extrem hastighet 1966.
Hur vet du att den gjorde 200?
– Jag testade den på Karlskogabanan, säger Henny Ehringe.
– Jag kunde ju inte låta bli. Man måste ju veta vad man köper.