Tidig kväll i Motala tennishall och det smäller när Liza Bentzer drar på för fullt med sin forehand. Bollen flyger som ett streck diagonalt över banan och sitter perfekt nere i krysset. En given vinnare om det hade varit match.
På banan bredvid möter Mia Muskic bollen nere i hörnet. Racketen träffar den en bit framför kroppen och till skillnad mot Bentzer så följer den sidlinjen hela vägen. Över nätet innan toppspinnen driver ner den och den sitter precis på linjen långt ner på motståndarens sida. En lika givet vinnarslag det och de både tjejerna har levererat ett antal sådana den senaste tiden.
För två veckor sedan så vann de båda sina respektive klasser i Tabergdalen Bravida cup och när de förra helgen spelade Bosse Larsson cup i Örebro, ja då vann de igen.
Liza i klassen Fs12 C och Mia i Fs12 A.
När bollarna ska samlas in till nästa övning frågar vi Liza vad det är som gör att det går så bra just nu.
– Jag vet inte, säger hon först.
Slänger några nävar bollar i korgen och ser ut att tänka efter lite. Sen säger hon:
– Jag har börjat träna lite mer i veckan. Så nu spelar jag 8-10 timmar i veckan. Ja, när det är matcher så blir det ju mer. Sen när det går bra så får man bättre självförtroende. Då vågar man lite mer.
Ny övning och fler forehands som piskas in. Ny paus och hon konstaterar att slagen sitter i en allt högre utsträckning än tidigare den här hösten.
– Jag har utvecklat allting jättemycket. Det är stor skillnad mot för ett år sedan.
På banan bredvid är Mia plötsligt borta. En boll har träffat henne lite olyckligt på handen. Vi hittar henne i omklädningsrummet och hon berättar att handen inte är det enda som gör ont.
Helgens seger gör sig nämligen påmind inte bara på ett positivt sätt.
– Jag sträckte axeln i skolan förra veckan. Sen i finalen i helgen sträckte jag den igen. Men jag vill ändå spela, men det gör ont när jag slår, säger hon besviken över att missa sista delen av träningen.
Att hon redan är på banan 10-15 timmar i veckan får henne inte att få nog av tennis.
– När jag är jättetrött någon dag så kan det vara lite tråkigt. Men annars är det bara roligt.
Hon tar sitt racket och vi går ut för att ta en bild på de båda tjejerna tillsammans. Om en vecka så ska de tävla i Linköping båda två igen.
Så jag ställer frågan vad det betyder för dem. Att ha varandra och andra klubbkompisar med på tävlingen.
– Man blir ju peppad av varandras matcher och när man ser att de vinner så vill man ju också vinna, säger Muskic.
– Ja, det är ju roligt att titta på varandra och vi stöttar ju varandra. Det är ju roligare när vi åker fler än om man skulle åka själv, säger Bentzer.
Muskic och Bentzer är långt ifrån de enda av Motala TK.s ungdomar som tränar och tävlar flitigt.
– Det är kul att det är så många som är i gång och tävlar. Nu har vi tio stycken som ofta är iväg. De tränar mycket i veckorna och åker på tävlingar tillsammans, säger Motala TK:s tränare Nicklas Ström.
Att klubben nu har en större grupp som är ute och tävlar menar han är en förklaring till att det gått så bra för Muskic och Bentzer i de senaste tävlingarna.
– Det är kul när det är ett gäng som gör det tillsammans. Det underlättar ju så mycket. Sen är det ju så att framgång föder framgång. Ser de att kompisen kan vinna så tänker de ju att då kan jag också. Så de triggar ju varandra till att bli bättre och bättre, säger Ström.