En tisdagskväll i november och gråkallt utanför Motala tennishall. Därinne däremot så ser Anna Stifanic till att två tennisknattar håller värmen.
– De brukar sju-åtta stycken i den här gruppen. Men i dessa coronatider så stannar alla hemma om de har minsta lilla symptom, säger hon medan de båda killarna samlar ihop bollarna inför nästa övning.
Stifanic är nytillskottet på tränarsidan som Motala TK.s tagit för att kunna möta det ökande intresset för sporten de upplevt det senaste året.
– Så nu jobbar jag här tio timmar i veckan och sen är jag i Mjölby också. Det är första gången jag jobbar som tränare i Östergötland trots att jag är uppväxt i Norrköping, säger Stifanic.
Där började hon spela tennis som sexåring och spelade själv långt upp i tonåren innan hon sadlade om och blev tränare.
– Det blev väl seriöst när jag var 19. Sen dess har jag jobbat i alla klubbar i Stockholm och nu senast har jag varit två år i Stavanger tennisklubb i Norge.
Vad är tjusningen med att vara tennistränare?
– Du träffar alla typer av människor och du lär dig så mycket av det. Tennis är ju en av de svåraste sporterna och det tar ju tid att bli bra. Så det krävs tålamod. Många slutar alldeles för tidigt. Du ser inte så många som spelar fotboll med kompisarna när de är 60 men tennis kan du hålla på med hela livet. Så det är en bra sport på så vis, säger hon.
Skiljer det något mellan en manlig och kvinnlig tennistränare?
– Det handlar mer om hur man är som person än om man är man eller kvinna. Men generellt så är det få kvinnor som är tennistränare så på så vis vore det bra om vi blev fler. Vissa vill ju ha en kvinnlig tränare och för de yngre tjejerna kan det kanske vara bra att få en tjej som förebild, säger Stifanic.
Efter nyår kommer hennes tjänst i MTK utökas till 20 timmar i veckan och då har hon planer för hur juniorverksamheten ska kunna utökas.
– Som det är nu så börjar ju juniorträningarna 16.30. Drömmen är att dra igång fritidstennis redan klockan 13.00 på dagarna. Istället för att de går hem och sätter sig efter skolan så kan de komma hit, säger Stifanic.
Som entusiastiskt fortsätter:
– Då kanske de börjar med en timme organiserad träning. För att sen hänga lite med kompisarna och kanske köra lite tennislek. Så har vi gjort i Norge och det har fungerat jättebra. Det blir en helt annan sammanhållning, säger Stifanic.
