En annorlunda Vätternrunda för många

Motalas gator har inte varit så här folktomma vid den här tiden sedan Vätternrundans start 1966. Via Min Vätternrunda kunde man logga sina mil och på så sätt genomföra loppet ändå, trots att det officiella loppet blev inställt

– Det tog sin lilla tid men nu är vi äntligen i mål, säger Elvira Jardeby.

Hon körde i grupp med tre andra, de upplevde rundan som blåsig men annars bra väder.

Vilken tid körde ni på?

– Just tiden håller vi hemlig, men vi startade igår kväll rätt skapligt. Så vi har varit ute länge, säger Gustav Hjalmarsson.

Solen strålar med en och annan stark vind, i stadsparken sitter ett tiotal personer och väntar in sina vänner och anhöriga. 

I Team Wasa Kredit som kör till förmån för BRIS kom första klungan på 15 stycken cyklister in strax före klockan halv fyra. Det ger dem en sluttid på tio och en halv timme. 

– I dessa tider behöver hjälporganisationer all hjälp de kan få, så vi kör barnens skull, säger Jill Eriksson.

Två punkteringar fick klungan fixa innan de kunde rulla in över det osynliga målet vid Folkets hus. Ingen krock denna gång, men för två veckor sedan krockade de med en grävling under en träningsrunda. Martina Nilsson var en av de som skadade sig och fick sy flera stygn på armen. 

– Det har läkt bra och det var inga problem att komma till start idag.

Patrik Jönsson samlade klungan och frågade hur Vätternrundan 2020 kändes, ord som "magisk" hörs ur gruppen.

Hela teamet samlade in drygt 48 000 kronor till BRIS. 

André Conradsson och MTB-proffset Henrik Sparr hade som mål att cykla MTB-vätterns fem mil långa slinga sex gånger plus en avstickare för att få ihop 315 kilometer. De lyckades på 14,5 timmar, en aning långsammare än de hoppats. 

– Det var riktigt blåsigt och vinden kostade oss mycket energi, säger Henrik Sparr.

Efter en kommunikationsmiss körde de båda omkull redan efter sju kilometer. Vems fel det var diskuteras nog än.

– Han talar ju sörmländska så jag förstod  inte riktigt vad han sa, skrattar Henrik Sparr.

André Conradsson förklarar det stundtals var kämpigt.

– Första halvan gick lite för fort för min kapacitet.

Skulle ni vilja köra samma lopp igen nästa år?

– I så fall inte på två personer, det behövs fler så man blir en stark grupp, säger Henrik

André svarar inte utan ligger halvt utslagen på gräset i stadsparken och skakar på huvudet. Men i mål kom de, inte många i Sverige har gjort samma prestation.