Efter att ha sett Motalalaget förlora mot Indianerna två veckor i rad finns det egentligen ingenting som talar för att Piraterna ska kunna slå ut seriesegrarna Lejonen i en kvartsfinal.
Men helt ärligt, vad spelar det för roll?
Ingen alls.
Den här säsongen kommer ändå de flesta sätta en parentes runt om. I mina ögon blir SM-guldet i år inte alls lika mycket värt som tidigare.
Men skitsamma.
Speedwaysporten lyckades i alla fall få ihop en säsong.
Gott så.
För Piraterna har det varit kämpigt. Inte minst för Daniel Davidsson, lagledaren. Han fick göra om sin trupp en, två, tre...säkert sjutton gånger innan premiären för en dryg månad sen.
Sen fick han göra om den ett par gånger till.
Att laget slutar sist och säkerligen åker ut direkt i kvartsfinal är inget att säga om. Det har egentligen varit helt oviktigt.
Man fick ihop ett lag, man kunde köra alla matcher och kanske summeras sommaren med hyfsade siffror i kassaboken.
Att Piraterna åkte till Kumla med ett försvagat lag, så kallat budgetlag, för att spara pengar hade tidigare säsonger säkerligen fått motståndare att reagera starkt. Men i år, när de flesta klubbarna enligt uppgift betalar sina förare per match, inte per poäng, tycker jag Daniel Davidsson gjorde rätt. Det gav förarna som står på gränsen till nästa vecka en chans till att visa upp sig.
Piraterna har ju annars den tuffaste matchen kvar, den mot kommunen gällande hyressättningen av arenan. Att man inte lyckats komma överens på flera år är inget annat än beklämmande.