Snacket runt Piraterna har under de senaste två månaderna stavats i mörka rubriker med förarskador och banor som inte håller måttet som två exempel.
Min känsla är att det kommer bli tufft att nå en kvartsfinalplats och mycket av det grundar sig i allt strul som Daniel Davidsson tvingas dribbla sig igenom. Jag förstår också om det påverkar arbetsron för hela Piraterna och för truppen som aldrig får någon kontinuitet. Rasmus Broberg berättade att man har haft problem med lagsammanhållningen och ser man det i ett större perspektiv så är inte konstigt. Han skulle behöva tips från Piotr Pawlicki och Vaclav Milik men med tanke på att man aldrig kan ställa upp med samma lag blir det svårare att bygga relationer.
Mot Rospiggarna syntes laget ha möten mellan heaten. På banan var det också betydligt bättre prestationer, inte minst från Alexander Liljekvist som knappt tagit en poäng hittills. Istället var det toppförare som Jakub Jamrog som inte kom upp i nivå och tajmingen var förbluffande dålig när svenskarna för en gångs skull var med och bidrog. För varje framgång kommer dubbla motgångar för Davidssons gäng känns det som.
Ett slutspel skulle bara vara en enda stor bonus i en minst sagt kaosartad säsong. Jag har tidigare yttrat mig kring att vinden någon gång ska vända och lyckas Piraterna ta en slutspelsplats så har man åtminstone vänt motvind till lä.