– Jag tänker vänta den här gången tills jag är hundra procent återställd. Jag stressar inte. Men målet är att åka igen innan säsongen är slut. Jag ska köra, säger han.
Det var för en vecka sedan som Davidsson kraschade i Vargarnas hemmamatch mot Dackarna på Kråkvilan. Det var en vurpa som i 99 fall av hundra bara ger skrapsår, men så blev han olyckligt påkörd av lagkamraten Martin Vaculik och det träffade så illa att båda underbenen gick av.
Efter operation får Daniel nu hoppa på kryckor hemma i Motala. Han är inte gipsad, utan benet hålls ihop av en stålstav som är fastskruvad under knäet och i fotleden. Staven går rakt igenom benets ihålighet. Om inga komplikationer tillstår kan den sitta i benet livet ut.
– Efter sex veckor är det sagt att det blir omläggning och röntgen. Jag är vältränad och det talar för mig, men min fotled är ganska orörlig sedan tidigare, säger Daniel.
Som 19-åring bröt han fotleden i samma ben och det var hans allvarligaste skada fram till benbrottet nu. Då skulle det ta åtta veckor att komma tillbaka, men det tog bara tre.
– Jag sågade av mig gipset med vinkelslip i garaget. Jag skulle bara bli körklar till JVM. Men nu tänker jag inte så, nu måste läkningen få ta sin tid, säger han.
Davidsson tror absolut att han är tillbaka i sina lag Vargarna och Örnarna i augusti om allt går enligt plan. Han har heller inte fått några rädslor eller någon avsmak för sporten efter kraschen.
– Jag följer speedway lika mycket som förut och jag har aldrig tänkt lägga av. Man vet om riskerna och alla idrotter har sina grejer, säger han.
Bitterheten finns i att det är helt fel läge han brutit benet.
– Det kunde väl kommit 2012 eller 2013 i så fall när jag hade skitsäsonger. Nu fick jag mycket förtroende i Vargarna, och det är ett bra lag med roligt folk i Örnarna. Jag hade en bra säsong framför mig, och det är det suraste med skadan, säger Motalakillen.
På sommaren är det inte kul att hoppa på kryckor heller.
– Spela golf, fiska och bada, inget kan man göra. Men jag är ingen som gräver ner mig, det hjälper ingenting, säger han och blickar ut över Vättern med benet högt upp på fikabordet.
– Det gör så himla ont när blodet pumpar och det är svullet i benet, förklarar Daniel Davidsson.