Piraternas säsong hänger i något av en skör tråd med bara några få omgångar kvar. Man har två hyperviktiga bortamatcher kvar som Daniel Davidsson sa häromdagen. Jag har skrivit det tidigare men när man ser till hur saker och ting har sett ut för Motalas speedwaystolthet i år så är det svårt att begripa hur man kan ha allt i egna händer fortfarande. Som min kollega Thomas Augustsson kom fram till har Piraterna använt hela 16 förare under säsongen, 16 (!). En förare har varit med i alla matcher och det är Rasmus Broberg.
Daniel Davidsson verkar ändå hoppfull med det lag han nu och visst finns det kvalité. Skulle man besegra både Masarna och Dackarna har man stått för säsongens bragd i Bauhausligan och då känns det som att man förtjänar mer än 1200 på sin hemmamatch i kvartsfinalerna, men det är en annan fråga. I nyförvärvet Grzegorz Walasek finns nödvändig rutin och i ynglingen Jonathan Ejnermark finns ett ungdomligt lugn och självförtroende. Mot Västervik klev han ut i reservheatet och åkte snabbare än någon av Piraternas svenskar har gjort på hela säsongen, den killen kan bli en tunga på vågen i slutet.
Ett Piraterna i slutspel kan bli en tuffare nöt att knäcka än vad eventuella odds nog skulle säga. Får man behålla en intakt startsjua och få den att samarbeta kan det skrällas här och där. Men först ska man lyckas med det "omöjliga". Med de två nya förarna tror åtminstone jag att chanserna har ökat. Det känns synd att den känslan infinner sig när kniven börjar sticka mot strupen.