Det var i den första allsvenska finalen som Daniel Davidsson krokade ihop med Västerviks Mikkel Bech Jensen. När de gick omkull så fick Davidsson på något sätt in sin vänstra hand i Bech Jensens cykel. Fastklämd mellan ramen och bakdäcket kämpade Davidsson för att komma loss allt medan däcket slet upp huden på handens ovansida.
– Jag fattar fortfarande inte hur det gick till. Jag blir inte klok på det. Nu är det bättre, men det har ju inte varit haha-roligt kan jag ju säga, säger Davidsson som dagen efter olyckan opererades av handspecialister i Linköping.
Då transplanterades hud från hans lår för att laga den svårt sargade kopplingshanden. I tisdags var han på återbesök för att läkarna skulle kontrollera att läkeprocessen går framåt och han fick då positiva besked.
– Jag tycker ju att det ser hemskt ut. Men de är nöjda med sitt arbete. Först var de ju lite oroliga för två senor som går till lång- och pekfingret. Jag hade ju två hål i handen som man kunde se dem i när man rörde på fingrarna. Nu är det tummen som är värst, den har jag mest problem med, säger Davidsson som lite skämtsamt berättar att han den här gången inte tänker som en speedwayförare brukar göra när det gäller att komma tillbaka efter en skada.
– Normalt sett så tar man ju det läkarna säger och delar det med två. Men den här gången ska jag göra det enligt boken.
Har läkarna sagt att handen kommer bli helt återställd?– Helt omöjligt att säga. De ser inga problem för att den inte ska kunna fungera som vanligt. Men om jag ska få tillbaka känseln i den fullt ut kan de inte säga. Just nu har jag ingen känsel alls. Men så länge handjäkeln fungerar och inte ser ut som köttsoppa så är jag nöjd, säger Davidsson.