– Det är i alla fall min förhoppning att det ska kännas så under 2019.
Vi möts på ett populärt lunchställe i Motala. Linus är på besök för möten med både nya och gamla sponsorer. En del har följt med honom även under säsongerna i Lejonen och Masarna, men förhoppningen är att nya ska knytas upp.
När maten ligger på tallriken berättar Linus att han planerat den kommande säsongen helt tvärtemot de han har bakom sig.
– Jag kommer åka färre tävlingar än jag någonsin gjort tidigare, kanske bara hälften så många. Det blir bara elitserien i Sverige, andraligan i Polen och några individuella tävlingar. Sen kommer jag skriva mig i ett allsvenskt lag, men absolut inte åka alla matcher.
Under fjolåret, och flera säsonger innan dess, ville han istället ha ett fullt schema. Polen, England, elitserien, allsvenskan. Fullt ös hela tiden och närmare 90 matcher per säsong.
– Min tanke i fjol var att få åka mycket tävlingar i England i början, för att komma igång, men då blev varenda en inställd. Jag flög fram och tillbaka fjorton gånger utan att det blev matcher och sen hopade sig allt på samma gång istället.
Till slut kom han till en punkt där han kände att det blev för mycket. Resultaten uteblev och därmed också de inkörda pengarna.
– Det gav inte ett smack. Jag pratade med både min familj och mina mekaniker och kunde inte komma fram till en enda anledning till att jag skulle fortsätta i England. Då la jag ner det.
Samtidigt stod han utanför sitt dåvarande polska lag. Och hemmaklubben Masarna fick stora ekonomiska bekymmer och sportlsigt gick det uruselt.
– Det enda glädjeämnet var egentligen i Piraterna. Jag har tidigare haft rätt svårt att komma ihåg att man håller på med det här för att det är kul, att istället hela tiden jaga resultat och känna en massa måsten. Men förra säsongen i Piraterna hade vi jäkligt kul hela tiden och jag kunde verkligen njuta av matcherna.
Linus tar en matbit och fortsätter:
– Jag hoppas det kan fortsätta så även i elitserien, även om det blir en hel del mer allvar.
Vad säger om laget som Piraterna byggt ihop?
– Det ser spännande ut. Man har ju fått rätta mun efter matsäcken lite grann och hålla ner målsättningen lite som nykomling, men jag vill påstå att laget har en jäkligt stor potential. På papperet är vi kanske ett mittenlag, men speedway körs ju inte på papperet.
Hur har snacket gått hemma i Avesta efter att du avslöjade att du lämnar moderklubben Masarna?
– De flesta säger att de inte är förvånade och att de förstår mitt val helt och hållet. Sen har jag hört att en del snackat skit bakom ryggen, men det är en annan sak.
– Folk vet ju egentligen bara vad som skett i klubben genom det som stått i tidningarna och det är ju bara toppen av ett isberg. Det var ändå ett tufft beslut, men skönt när det nu är taget och reaktionerna blev rätt så bra ändå.
Om du tittar tio år framåt, vad gör du då?
– Om jag inte har kommit längre än jag gjort idag, då kör jag inte speedway. Jag vill ju framåt och kör inte speedway bara för att jag är för lat för att ha ett "vanligt" jobb. Jag vill ju tro att jag kan nå absoluta världstoppen.
Vad är det som saknas?
– Det har jag försökt att luska ut ett tag nu. Jag har provat olika vägar och kanske kan upplägget till kommande säsong vara en nyckel. Jag tror att jag ska komma mer taggad, utvilad och åksugen till matcherna. Förhoppningsvis ger det effekt på resultaten.
Hur ser din vinter ut?
– Det blir lite jobb på en däckfirma i Avesta, sen jakt efter sponsorer och en hel del träning. Sen bygger jag ett garage hemma på tomten, det tar en hel del tid. Men framförallt har jag tänkt att åka Vasaloppet i mars, om det blir en bra vinter så att det går att träna ordentligt.