Starten är ofta avgörande i speedway. Därav blir det också viktigt på vilket startspår du får stå. MVT bestämde sig för att kolla exakt hur statistiken för alla elitseriens olika startspår sett ut under säsongen.
Högsta poängsnittet per heat på Motala arena har spår nummer ett, följt av tvåan, fyran och så till sist trean.
Piraternas lagkapten Greg Hancock känner igen sin hemmabana.
– Jag får oftast trean i heat ett. Och det är troligen bäst att få den i de första heaten. Men jag tror att det kommer förändras. För Stefan (Andersson Skill) har verkligen jobbat hårt för att göra startpositionerna i Motala rättvisare för alla. Poängsnitten kommer att förändras nu, berättar Hancock.
Startspåren är något som ofta diskuteras mellan förarna och inom laget.
– Alla lagledare har olika åsikter vad de vill göra, de tittar på sitt lag och vilka förare som hamnar på vilket startspår under olika skeden i matchen. De kan få starten att passa deras lag. Det kan ge dig en fördel men också fälla dig. Jag är mer för att det ska vara rättvist. Alla ska ha en ärlig chans och de som är duktiga klarar av det oavsett, säger Hancock.
Hur viktigt är det att ha så små skillnader som möjligt mellan startspåren?
– Jag tycker att det är jätteviktigt. Att åka ut till startlinjen och ha en rättvis chans från alla startspår är en nyckelfaktor. Det finns ingen mening med att komma ut och känna att du är chanslös i starten. Man kan diskutera det hela dagen lång, men ge bara alla en rättvis chans att vinna heatet så är det upp till dem och deras skicklighet.
Innerspåret är enligt statistiken för året bäst på varje elitseriebana. Det får både Peter Ljung, Västerviks lagkapten, och Greg Hancock att fundera på om startpositionerna borde likna friidrotten mer där den som är längst ut får stå lite längre fram.
– Jag tycker att det här med startspåren är uppenbart intressant att veta. Det är ju i sportens bästa att det är så jämnt som möjligt. Om det nu är så överlag att bana ett är bäst överallt. Då kanske det vore en idé att startgrinden på bana ett är en halvmeter bakom startgrinden på bana fyra, så att startgrinden blir lite sned och oddsen därmed annorlunda, funderar Ljung.
Greg Hancock är inne på att en sned startlinje hade kunnat göra stor nytta i Västervik och instämmer i Ljungs tankar.
– Jag undrar faktiskt hur det skulle fungera. De borde nästan testa det för att se om det är mer rättvist. Återigen, allt beror på hur väl starten är preparerad. Men om grinden sköts fram kanske en halvmeter eller 30 procent längst ut, det vore riktigt kul att se hur skillnaden blev då, säger Hancock.