Den här krönikan kommer faktiskt inte att handla om matchen. Matchen i sig kan sammanfattas ganska enkelt. Det var en solid insats från Piraterna där man drog ifrån efter paus. Svårare än så är det faktiskt inte.
Den här krönikan kommer istället att handla om speedwaybanan i Norrköping – Kråkvilan. En bana som är ganska bespottad i speedwaysverige. Det är ofta man hör att det aldrig blir några omkörningar och att det är tråkig speedway.
Många förare säger att de inte är särskilt förtjusta att köra här. Till exempel Piraternas Oskar Fajfer som beskrev banan som konstig efter matchen.
Men det kan inte vara mer fel. Banan är inte konstig. Den är bara utmanande.
Det här är med andra ord ett försvarstal för Kråkvilan – Sveriges mest underskattade arena.
Visst, banan bjuder kanske inte på särskilt många omkörningar, det kan jag väl hålla med om. Men däremot ställer hon (svar ja, en bana är en hon för mig, fråga mig inte varför) krav på speedwayförarna.
Det är en teknisk svår bana. Hon är bara 271 meter lång. Det är långa rakor i förhållande till banans totala längd och tvära kurvor. Hon är inte heller särskilt bred utan ganska trång. Dessa mått gör att hon blir väldigt "teknisk" och man kan inte gå för fullt in i kurvorna på samma sätt som det går att göra på exempelvis banan i Kumla, som i princip är motsatsen till Kråkvilan. En förare måste helt enkelt ha känsla för speedway för att vara bra i Norrköping.
Jag har sett otaliga speedwaystjärnor köra för fullt in i första böj för att sedan i princip behöva ställa upp cykeln så pass hårt att man nästan flyger av den. Enbart för att de missbedömt banan.
Heaten på Kråkvilan är nästan alltid täta. Ett misstag och en förare kan gå från att vinna heatet till att helt plötsligt komma sist. Man får aldrig slappna av för då helt plötsligt är man ute vid sargen och nära på att köra omkull.
De täta heaten, att hon är svårbedömd, att förare som Ludvig Selvin kan slå gamla världsstjärnor som Chris Harris och att det är svårt att hitta rätt inställningar för att få ut maximalt av cykeln gör att Kråkvilan är Sveriges mest underskattade bana.