– Jag jobbar ju som anläggningsarbetare och har vanliga arbetstider så på måndagar blir det att jag åker upp på kvällen och arbetar. På tisdagen är jag på plats efter lunch. Det är enormt mycket arbete för att förarna ska köra fyra varv, säger Robin Renström, som med sina 30 år är yngst av banpersonalen.
Bakom domartornet finns en grusplan och där har personalen sitt tillhåll. Det finns traktorer, maskiner, en container och några slitna stolar som står under tornets trapp där bangänget brukar sitta och prata.
– Vi har en jäkla fin jargong här uppe, säger Staffan Lewenhagen, som var med och anlade speedwayovalen för 51 år sedan, och fimpar en cigarett.
Att få till en körduglig bana är inte gjort i handvändning. Den ska vattnas, starten ska harvas och banan ska packas. De tre som är på plats vid intervjun säger att de ungefär lägger 25 timmar i veckan ideellt. Och det är inte alltid en särskilt tacksam uppgift. Mer än en gång har de fått höra att det varit banans fel när Piraterna förlorat. Något som Lewenhagen vänder sig emot.
– Jag har haft möten på den tiden då jag var banchef där man sagt att banan varit oduglig. Jag svarade genom att hålla upp fyra fingrar. Om motståndarna klarar av att köra betyder ju det att banan inte kan ha varit helt oduglig, säger han.
På tisdag kör Piraterna den andra kvartsfinalen. Då tar man emot Rospiggarna hemma. Arbetet med att få ordning på ovalen började redan i torsdags med reparationsarbete av en maskin. Sedan är det på med material och därefter ska det köras 40-50 varv på banan med tankbilen så att materialet blir packat, förutsatt att det inte regnar för materialet måste vara torrt annars går det inte. Blir det regn då kommer de behöva få bort det blöta innan de kan börja arbeta.
När det väl är dags för match då har de arbetsdag som sträcker sig från klockan sju på morgonen till klockan halv elva på kvällen.
– Har det regnat under natten då börjar vi med att grovsladda banan, sedan ska det packas. Har det inte regnat finputsar vi banan, sopar fram den vita linjen och sådant, säger Lewenhagen.
Trots allt arbete som de lägger ner i det tysta är det självklart att de åker upp till banan.
– Intresset är ju det som driver en. Sedan har en annan ett maskinintresse också och det gjorde att man hamnade bakom traktor, säger Robin Renström.