Måndag förmiddag i Motala AIF:s gym inne i läktaren på Idrottsparken. Klockan är straxt efter 10.00 och en ny träningsvecka ska ta sin början för Maif-skrinnaren Gustav Åkesson. Det första av veckans tolv pass är det som väntar. En intervallpass som han själv kallar för "Helvetespasset."
För de allra flesta är det bara värma upp och dra igång med passet. Men innan Gustav kan göra det så måste han först kolla om hans kropp är redo för det. Eller rättare sagt att hans blodsocker är på en nivå som gör passet kan genomföras optimalt.
– Har jag för högt blodsocker så är det lätt att musklerna börjar krampa och blir det för lågt så kan man ju hamna i koma, säger Gustav som bara var två år när han fick diabetes.
Något som han i vardagen menar inte påverkar honom så mycket.
– Nu har ju haft det sedan jag var två år. Så jag vet ju inget annat. Håller man koll på sitt blodsocker och tar sin insulinspruta så är det inget problem, säger han och rycker på axlarna.
Men vardagsliv och elitsatsning är två olika saker. För att kunna idrotta på den nivå Gustav är på så krävs det att han har full koll på vilken nivå hans blodsocker är på.
Ja, han måste till och med kunna räkna ut hur kombinationen av maten han stoppar i sig, insulininjektionen han tar till den och träningspasset kommer påverka det. Räknar han fel så kan han alltså i värsta fall hamna i koma.
Svårt dosera insulinet
– Jag har väl varit i riskzonen för det ett antal gånger. Oftast har det varit efter ett riktigt hårt pass. Men det händer max en gång per år. Det optimala är ju att det aldrig händer. Men det kan vara svårt att förutse vissa svängningar i blodsockernivåerna, säger han och förklarar att det som kan vara svårt är att räkna ut hur många enheter insulin han ska ta i samband med måltiden före träningspasset för att blodsockernivåerna ska hållas sig på rätt nivå.
– Insulinet sänker ju blodsockret men det gör träning också. Så om jag vanligtvis tar fem enheter efter att jag har ätit så tar jag kanske en enhet om jag ska köra ett stenhårt träningspass efteråt. Det är ju ett ständigt vågspel det där. Det är därför jag alltid mäter blodsockret precis innan ett träningspass, berättar Gustav och visar hur det går till. Ett snabbt stick i fingret och en bloddroppe doppas på mätdosans sticka.
Svaret blir att hans gjort morgonens förberedelser på bästa sätt. Blodsockernivåerna är precis där han vill att de ska vara inför ett träningspass.
”Blir lite bitter”
Hade de varit för låga så hade han fått äta något och skjuta upp träningspasset en stund. Och just de gånger det händer menar han är det som är irriterande.
– Det är ju lite tjurigt om man är rejält taggad inför ett pass, speciellt om man ska köra det ihop med andra. Då blir man ju lite bitter. Nu låter det kanske som det är världens jobb med att hålla på och mäta hela tiden. Fast jag tänker inte ens på det, jag är ju så van vi det nu. Fast nu när man börjar komma upp på en högre nivå så kan man ju tänka att varför gjorde jag inte så här när jag var 15-16 år. Då var jag ganska slarvig och upp till den åldern hjälpte mamma och pappa till med att hålla koll så att jag åt när jag skulle. Nu har jag ju stenkoll på det, säger han och överraskar med att säga att han faktiskt kan se fördelar med att ha diabetes.
När han ser mitt frågande ansiktsuttryck förklarar han:
– I idrottsliga sammanhang kan det ju vara det. Jag vet ju precis hur min kropp fungerar och vad som händer i den i olika scenarion. Det handlar ju om att hitta de positiva bitarna. För går man och tänker på de negativa bitarna så hade man nog inte mått så gott, säger han med ett snett leende innan det är dags att dra igång träningspasset.
Målet: OS 2022
Under det blir hans leendet allt mer ansträngt för varje intervall och när den sista är gjord kliver han av cykeln och sjunker ihop på golvet. Inte för att blodsockernivåerna är för låga. Nu är det mjölksyranivåerna i musklerna som gör sig påminda. Men resultatet av träningen gör att han gärna står ut.
– Jag började köra efter ett nytt träningsprogram, som jag fått hjälp av Fredrik Wandus på Linköpings idrottslabb med, i december. Sedan dess så har det rusat uppåt så nu är det riktigt roligt. Innan dess så hattade jag runt och gjorde mina egna träningsprogram, säger Maif-skrinnaren som har som mål att 2022 representera Sverige i OS.
– Det är målet. Sen är ju förhoppningen att man får till en så pass bra säsong att man kan vara bli uttagen till 2018. Men det är inget jag förväntar mig eller går och tänker på. Men det hade varit jättekul men vore nästan för bra men det är inte helt omöjligt. Fast 2022 är mer troligt, de bästa i världen är ju mellan 26 och 30 år så jag har ju ett par års träning kvar, säger Gustav.