– Jag behöver ha någon som håller tillbaka mig lite när det behövs, säger Vretalöparen om hjälpen han tagit av en mental coach.
Motalakillen Michael Thorén, som är vd för En svensk klassiker där Vasaloppet ingår, svarade en gång på frågan om det finns någon risk att han bryter, inte orkar mer. Det kan ha varit inför en Iron man i triathlon eller det extremlånga Nordensköldsloppet på skidor.
– Nej, en sådan som jag bryter inte, det finns liksom inte i huvudet. Då måste jag gå sönder, annars kör jag tills jag stupar, sade Thorén, lite leende åt sig själv.
Det är likadant med Gustaf Niord. Tanken att bryta existerar inte i hans huvud under ett lopp, inte på grund av trötthet.
– Så är det, om jag ska bryta måste det vara på grund av skada, erkänner Gustaf.
Järnvilja och "pannben", som det brukar heta, är något alla elitidrottare, eller vilken idrottare som helst, önskar sig. När det inte finns någon gräns för vad du klarar enligt ditt eget huvud.
Men det kan också vara en motståndare, en belastning, att inte känna efter.
Det är lätt att övervarva ett system och bli så kallat övertränad, vilket kan skapa en sorts tomgång. Då kommer snart motivationsbrist.
Om vi tar historien från början är Gustaf Niord en Västerlösagrabb som började åka skidor organiserat i klubb i Borensbergs IF. Där i skogen bakom Bergvallen tränade han och i Bifdressen tävlade han fram till 16 års ålder.
Sedan blev det skidgymnasium i Mora och via det vidare upp i vuxenåldern som skidåkare. Med längre och längre distanser.
– Jag har väl inga större meriter, är en tränad produkt. Min talang är att jag aldrig ger mig och alltid gör mitt bästa. Jag har tränat mig dit jag har kommit.
Nu är Niord inne på andra året i en femårsplan som långloppsåkare. Han har lagt upp planen ihop med sina sponsorer. Det betyder att han ska bli topp 60 och bäste östgöte på sitt åttonde Vasalopp som han kör nästa söndag. Drömmen är att vinna klassikerloppet mellan Sälen och Mora inom femårsperioden.
– Jag kom 102:a i fjol, vilket var mitt bästa lopp, men jag hade bedrövliga skidor.
Hur långt från en seger är du?
– Det beror ju på föret och hur ett lopp utvecklar sig, men inte mer än tio minuter.
Vad är din styrka och svaghet?
– Styrkan är järnviljan, att jag inte ger mig. Spurten är också bra. En svaghet är att jag kan bli väl explosiv i stakträffen, vilket gör att jag kan tappa fästet.
En snittvecka tränar Gustaf Niord 15 timmar i veckan och han bedömer att det blir 600 träningstimmar om året.
Det var faktiskt en olycka som vände inriktningen för honom 2017. Han hade tagit hjälp av förebilden Daniel Tynell, men började bli less på skidåkning när han gjort fyra dåliga lopp i rad. Det var i ett återhämtningspass som han ramlade och slog i huvudet i snön. Med hjärnskakning som följd.
Det blev åtta veckors rehab och under den tiden kom Niord på nya tankar. Han tog kontakt med mentale coachen Torbjörn Lindblom i Linköping och tog också befälet över sin kost med hjälp av en näringsexpert.
Allt det, tillsammans med hjälpen från Tynell, har fört Vretalöparen in på en ny väg.
– Jag har lite vind i seglen igen, säger 28-åringen.
Den här säsongen kom Niord tolva i långloppspremiären i Orsa, och sedan har han kommit tia, trea och fyra.
På fredagen startar han i Kortvasan över tre mil som en uppstart inför stora Vasaloppet.
– Bra med en tuff sista genomkörare, säger Gustaf Niord.
Vilka andra östgötar finns med i länstoppen?
– Det är väl Robert Eriksson, Björkfors, Peo Svahn, Boxholm, och Joakim Lindberg, Grytgöl.
Har du något annat på din bucket list förutom Vasaloppsdrömmen?
– Ja, att lära mig spela piano. Det ska jag göra efter skidkarriären, säger Gustaf Niord.